För 20 år sedan tog vi inom dåvarande Metall fram en rapport där vi påtalade vikten av att det finns produktion i Sverige. Det var något väldigt centralt för våra medlemmar och det kom ungefär samtidigt som vi skrev industriavtalet på fackens initiativ. Vi insåg att vi gemensamt kan göra mer och att vi oavsett regering kan åstadkomma väldigt mycket om parterna är överens. Rapporten tog avstamp i forskning och utveckling liksom de större företagens förutsättningar med tanke på bland annat utbildning och energipolitik.

Jag och Carl Bennet följde sedan upp med en rapport 2002, som kom att kallas Bennet-Johnsson-rapporten, om en framtid för svensk industri. Det var ännu ett steg i att påtala vikten av svensk produktion och samarbete, inte minst för små och medelstora företag (SMF) och att få dem att växa. Vi tog även upp samspelet mellan företag och samhälle och det är väl här någonstans vi idag hittar Produktionslyftet; det knyter an till både forskning, utveckling och utbildning, men även till samarbetsfrågor.

Själva grunden för Produktionslyftet kom av IVA-rapporten Produktion för konkurrenskraft. I samband med den tog Anders Narvinger på Teknikföretagen och vi från Metall tillsammans med Vinnova, där Per Eriksson var väldigt drivande, till greppet att lansera Produktionslyftet. Vi fick även med oss KK-stiftelsen och Tillväxtverket (dåvarande Nutek) och vi har sedan starten 2007 haft en otrolig utveckling: 240 företag har caochats, över 2000 personer har utbildats i Lean och vi har haft fler än 20000 deltagare vid olika arrangemang där vi diskuterat och informerat om Produktionslyftet. Dessutom ser vi ett alltmer ökande intresse för produktion.

Produktionslyftet arbetar idag även med stora företag som betalar fullt pris, vilket visar vilket gott renommé programmet har. För att attrahera SMF behövs dock ytterligare incitament för att de ska engagera sig i verksamheten, det behövs smörjpengar. En subventionerad kostnad kan vara vad som krävs för att få dem ombord. Min förhoppning är att samhällets institutioner, som alla ställt sig bakom satsningen och ofta tar upp Produktionslyftet som ett referensobjekt på vad som kan åstadkommas med samhällsinsatser tillsammans med näringslivet, är att de ger oss ett fortsatt stöd även kring detta.

Nyligen var jag inbjuden till ett frukostmöte med IF Metalls nya ordförande Marie Nilsson och Teknikföretagens VD Klas Wåhlberg enkom för att berätta om Produktionslyftet. Det var ett utmärkt tillfälle att berätta om vår resa och vikten av en fortsättning. Det var inspirerande att konstatera ett stort engagemang hos både ordförande och VD vad gäller frågan om fler och växande SMF. Våra stora företag rationaliserar och globaliserar med stor strategisk vikt för landet, men de växer inte. Det är SMF som utgör den industriella basen i Sverige och det är här som Produktionslyftet kan stötta dem i deras utveckling.

Här i region Väst ligger vi i startgroparna på mer än ett sätt. Vi har i och för sig redan ett startprogram igång i Trollhättan, tema flödeseffektiv automation, men ligger i startgroparna för ytterligare ett, denna gång i Göteborg med tema Lean. Detaljplaneringen pågår som bäst och den 25 oktober kör vi igång. För egen del har jag just lämnat startgropen med tanke på mitt uppdrag som coach i Produktionslyftet; avslutade nyligen programmets coachkurs, har medverkat som biträdande coach vid ett företag och ska nu ta mig an mitt första som huvudcoach. En spännande resa!

För Göteborgs Tekniska Collage (GTC) och vår relativt nya roll som regionledare gäller det att knyta samman alla pågående alternativ. För bästa effekt måste vi jobba smart och tillsammans, utnyttja erfarenheter och bygga starka samarbeten – dels med företagen, som arbetar för högtryck, dels med alla olika initiativ och aktörer för att stötta företagen i deras fortsatta utveckling. På GTC har vi den pågående satsningen Smarta fabriker liksom flera socialfondsprojekt, där flera nu ska avslutas, samtidigt som nya ansökningar lämnas in, närmast inom digitalisering. Allt handlar om att bygga erfarenheter, resurser och kontakter för det framtida arbetet under kontinuerlig förändring.

I dagarna drog vi igång femte omgången av kursen Lean Ledarskap och har genomfört två spännande kursdagar här i Södertälje. Bakgrunden till kursen var ett behov och en efterfrågan från både Produktionslyftsföretag och andra företag, delvis sprunget ur en frustration: ”Vi har jobbat mycket med Lean, visioner, principer och verktyg men får det inte att hända!” De flesta är överens om att ett ändrat beteende hos ledarna är avgörande för ett framgångsrikt arbete och det innebär en omställning för många företag att gå från traditionellt ledarskap till ett coachande ledarskap; utmana förbättringsarbetet, få medarbetarna mer delaktiga och engagerade för ännu fler kloka förslag.

Detta är tanken bakom kursen där vi använt Jeffrey Likers ledarskapsmodell som bas. Idag använder vi föreläsare från bland annat KTH, Swerea IVF och Liinköpings universitet samt föreläsare som själva är chefer och ledare i olika organisationer som jobbar med Lean som strategi. Vid nästa träff i nuvarande kurs ska vi besöka AstraZeneca som under många år arbetat med att skapa ett eget ledarskapsblock med principer för ledarna att luta sig mot. Precis som ett verksamhetssystem eller produktionssystem behöver ledarskapet principer och riktlinjer som stöd för beslut, liksom att aktivt träna på ett coachande förhållningssätt.

Just det sistnämnde kommer Produktionslyftets Richard Berglund att träna och inspirera deltagarna till vid nästa träff. Kursupplägget är för övrigt ganska snarlikt Produktionslyftets kurs Lean Produktion med fem träffar med en månad däremellan samt hemuppgifter. Då ska deltagarna jobba med sin egen utveckling, kartlägga sin tid och reflektera över om de verkligen gör rätt saker för att uppnå önskade effekter beträffande medarbetare och verksamhet. De kommer att få skugga varandra vid möten och träna på återkoppling. Slutprojektet handlar om hur deras ledarskapsklimat ser ut just nu samt en plan över vart de vill nå med sitt ledarskap.

Tre tidigare Produktionslyftsföretag har skickat deltagare till denna kurs, vilket är mycket inspirerande. Det vi också ser i den här kursen är en större blandning än någon gång tidigare mellan olika branscher och typer av organisationer, från veterinärverksamhet och energibolag till tillverknings- och processindustri. Blandningen ger både spännande och givande diskussioner – för att inte tala om de nätverk som skapas!

Det händer mycket för tillfället inom Produktionslyftets nordligaste region. Industri 4.0 är ett projekt i samarbete mellan Luleå tekniska universitet (LTU) och IUC Norrbotten, en förstudie kopplad till nyindustrialisering och smart industri. Den ska vara klar efter årsskiftet och vi deltar i diskussionen kring en skiss på en projektansökan som uppföljning. Ett möte är inbokat i slutet av oktober.

Sedan har vi inspirationsdagen i Kiruna den 8 november med syfte att få igång ett Startprogram i Malmfältsregionen innan årsskiftet. Arrangemanget genomförs i samverkan mellan Produktionslyftet och IUC Norrbotten, där vi även arbetar för att engarera LKAB i programmet. Vi vänder oss första hand till deras leverantörer och samarbetspartner, varför det vore intressant att höra LKAB berätta om sina framtida behov och utmaningar. Teknikföretagen medverkar för att berätta varför de anser det så viktigt med utveckling i små och medelstora företag och förhoppningsvis får vi även med ett tidigare Produktionslyftsföretag som berättar om sin Lean-resa.

Blickar vi framåt mot 2018 så planerar vi ett inspirationsseminarium även i östregionen, gissningsvis i Luleå med efterföljande Startprogram. IUC Norrbotten drar igång ett Indigo-projekt, en intressant satsning med tanke på regionens utveckling. 24 platser finns tillgängliga och projektet genomförs som sagt av IUC Norrbotten.

Själv arbetar jag med både undervisning och forskning här på LTU och just nu kör vi en kurs kallad Avancerad produktionsdesign. Den är extra intressant då vi jobbar i skarpa projekt direkt mot företag: Freno Air, Jokkmokks Korv & Rökeri och Lindab Profil. Vi jobbar även med två mikrobryggerier i Piteå respektive Luleå med scenarier kring deras expansion.

På LTU har jag även jobbat med forskning inom byggindustrin kring allvarliga olyckor i ett projekt kallat ”Bortom noll – en hälsofrämjande byggbransch” och medverkar nu i en seminarieserie i arrangemang Sveriges Byggindustrier. De är naturligtvis intresserade av att utveckla säväl säkerheten som produktionen och diskuterar mycket kring hur de kan ta hjälp av ny teknik. Ständiga förbättringar även i den branschen!

När vi på Chalmers Professional Education 2003 utvecklade vår 7,5-poängskurs i Lean produktion kallade jag den för en kurs för att lära sig att se – på samma sätt som Leonardo da Vinci tecknade för att lära sig att se hur han tänkte.

Vad är det vi egentligen måste lära oss att se? Jo, det är processerna i företaget, hur maskiner och utrustning producerar och våra tjänster fungerar. Det jag ser när jag är ute hos företag är att de flesta inte har full kontroll på sina processer och att de processer de har innebär en stor variation och spridning. Kort sagt fungerar de inte som tänkt och då blir det inte som de vill.

Vad beror detta på? De har inte lärt sig att se sina processer. Hur ska du då lära dig att se detta? Digitaliseringen har gett dig oanade möjligheter! Den enorma mängd data som genereras i ett företag har blockerat din syn, du ser inte skogen för alla träd. Det är här digitaliseringen kommer in; all den data som alstras i företaget kan nu skickas upp i Molnet där den hanteras, sorteras, förädlas – det som kallas Big Data.

Nästa steg är att bygga en typ ”appar” eller system som gör att du får ut guldet ur den stora mängd malmdata som finns där. Paretoprincipen (80/20-regeln) – det vill säga att 80 procent av effekterna kommer från 20 procent av orsakerna – kan få sin lösning, rotorsakerna blir funna. Då har du lärt dig att se vad som orsakar de instabila processerna. Och i min värld beror dessa oftast på bristande förebyggande underhåll … Det är ett område som det är väldigt lätt att spara in pengar på eftersom problemen inte kommer här och nu. Men de dyker upp imorgon.

I början av denna vecka genomförde vi en workshop för ledare inom E.ON, chefer med personalansvar men också ledare för vissa processer och ansvariga för specifika verksamheter. Vi är då igång in i den tredje fasen i Produktionslyftets metodik och deltagande ledare kom denna gång från E.ONs produktionsenhet i Norrköping, för att under hösten följas av motsvarande övningar i Örebro och Malmö. De är väldigt besjälade av tanken att koppla aktiviteter inom respektive ledares område till E.ONs övergripande utvecklingsmål, bland annat ”Helt hundra 2025” som innebär att E.ON senast 2025 ska leverera 100 procent återvunnen eller förnybar energi till sina kunder. För att uppnå detta och andra mål gäller det att mobilisera och stödja organisationen så att alla medarbetare bidrar.

Avgörande i E.ONs liksom andra företags arbete för att utveckla ledarskapet i samband med Produktionslyftet är att de tar processen på verkligt allvar och inser att detta är en långsiktig process som måste drivas vidare långt efter dessa workshoppar. E.ON skapar en bra struktur för detta driv och har även utsett mentorer för varje ledare; varje ledarroll har därmed ett naturligt bollplank för sina funderingar. Långsiktigt och klokt!

Produktionslyftets samverkan med andra aktörer är jätteviktig för att vi verkligen ska nå de företag vi vill arbeta med, liksom för att få in olika perspektiv på hur de lägger upp sitt arbete i kontakten med företag. Ett exempel är Techtank i Olofström där vi samverkar kring digitalisering, ett hett ämne som lämpar sig utmärkt att ta sig an i form av ett företagsnätverk. Det är likartade upplägg i satsningar som Indigo-projekten och Digifuture samt i det lite kortare KickStart, vilka Produktionslyftet samarbetar med och bidrar till. Det känns bra att vi har egen direkt erfarenhet av att arbete med detta upplägg med digitaliseringsfokus, både från det nyligen genomförda Digilyftet liksom våra egna startprogram. Liknande tankar används även i det arbete Swerea IVF gör för Produktion2030 i samverkan med FKG för att ta fram utbildningar för deras medlemmar. Det är både intressant och inspirerande att se hur vårt tänk kan bidra in på olika sätt i olika konstellationer, det är många röda trådar som kan knytas samman!

I nämnda startprogram i Olofström är deltagarna verkligt engagerade från de fem medverkande företagen. Vi har mycket bra diskussioner i gruppen och de fick ett matnyttigt inspel och information om digitalisering i sitt sammanhang av Per-Johan Wahlborg från Swerea IVF. Det känns viktigt att prata med varandra om möjligheterna och även få en insikt om hur mycket som omfattas av begreppet – samtidigt är det viktigt att inse att det inte är så svårt att ta det första steget. Digitalisering är inget obestigligt berg eller något att skrämmas av. Det är en naturlig utveckling som möjliggörs av en alltmer avancerad teknologi och datorkraft. Egentligen handlar det ”bara” om outforskade möjligheter tack vare ny teknik.

Hösten är här med besked och som alltid är det många aktiviteter under denna period. Förra veckan medverkade Produktionslyftet bland annat på Techday i Malmö, en spännande dag med många intressanta föredrag. En av föredragshållarna var Sten Grahn från Swerea IVF/Mälardalens högskola, känd även från andra Produktionslyftssammanhang. Sten talade inspirerande om framtidens industri med kollaborativa robotar, människor och robotar i samverkan.

Andra aktiviteter är de startprogram som pågår i Skellefteå, Olofström och Trollhättan. Vi ser också fram emot de kommande starterna i Småland och Göteborg. Även om dessa program tar avstamp i Lean så kan de ha andra teman, exempelvis digitalisering eller flödeseffektiv automation – innehållet anpassas efter vad företagen efterfrågar och deras utmaningar. Nyfiken? Kontakta oss gärna direkt – du hittar alla uppgifter under ”Kontakt” i listen ovan – för en förutsättningslös diskussion. Eller varför inte gå in under ”Erbjudande” direkt och skicka in en ickebindande intresseanmälan?

För 15 år sedan konstaterade ett av de större bilföretagen att medelåldern på deras kunder var 63 år. Det gick upp för ägarna att om tio år skulle deras kunder vara 73 … Detta ledde till att de bytte hela ledningen för företaget och inte bara det; de hoppade dessutom över en generation neråt och satsade på dem som var i åldern 25-30 år för att på så sätt anpassa sig till framtiden. Det är en lärdom vi borde ta till oss. Varför byter vi kontinuerligt ut våra mobiler? Jo, för att de gamla inte kan hantera nya system och appar. Appar är den nya kunskapen.

Under de 17 år som jag arbetat med att försöka utveckla svensk industri har samhällets aktörer och finansiärer initierat mängder av bra projekt. Det har handlat om utbildning, coachning och kunskapsöverföring med mer, men de har glömt den kanske allra viktigaste komponenten: The Learning Paradox. Det innebär att människor inte kan efterfråga kunskaper de inte känner till. Att utveckla industrin är inte som i högskolan där eleverna ställer sig i kö för att komma in på de bra utbildningarna för att lära sig mer. Vi måste inte bara nå ut till de som behöver utbildning och ny kunskap, vi måste nå de som bestämmer i företagen. Det räcker inte med produktionschefen, utvecklingschefen, marknadschefen och så vidare – vi måste upp till VD, ledning och styrelse. Den nya kunskapen kommer aldrig till nytta om inte de ser till att företaget efterfrågar den!

Vid ett besök nyligen på ett av våra större företag sa fack och företagsledning att det var först nu – fem eller tio år efter avslutad Produktionslyftsresa – som det verkligen lönade sig att skicka medarbetare på utbildning. ”Nu efterfrågas den kunskap som Lisa och Nisse tar med sig tillbaka!” Senast förra vecka var jag på ännu en konferens kring kunskapssatsning i en ny bransch där en av företagsrepresentanterna menade att det var jättebra, men att han behövde hjälp med att sälja in detta till sina chefer. Varför finns det inte satsningar inom just detta, att övertyga den högsta ledningen så att de ska förstå först? Annars är risken stor att satningar som dessa endast blir till tomtebloss. Finns det ingen jordmån så ruttnar fröna innan de kommer till skott.

Det finns fortfarande ett stort behov av Produktionslyftet runtom i landet, det är väldigt många företag därute som skulle ha nytta av att gå in i ett samarbete med Produktionslyftet för att öka sin konkurrenskraft. Det finns så många smarta sätt att arbeta på som både små och mindre företag (SMF) och större bolag skulle kunna dra nytta av för att bli effektivare. Med det vill jag säga att jag verkligen hoppas på och ser fram emot en stark fortsättning av Produktionslyftet så att fler får upp ögonen för detta och att finansiärer och övriga intressenter lyfter vikten av satsningen. Behovet finns.

Lean-konceptet har under en längre tid varit starkt inom stora delar av den tillverkande industrin, men inom energibranschen är det först på senare år som tankegångarna slagit igenom med kraft. Här på Vattenfall arbetar vi för fullt med detta och med vad det kan innebära för oss. Vi ser stora fördelar men framförallt en absolut nödvändighet med Lean då energimarknaden förändras snabbt och konkurrensen ökat betydligt. Samtidigt som det är både utmanande, spännande och roligt att applicera idéer från annan industri till energibranschen, så är det också inspirerande att se hur medarbetarna verkligen uppskattar och anammar den förändring som sker.

Själv ser jag fram emot en kommande Lean-utbildning i Japan tillsammans med delar av den ledningsgrupp inom Vattenfall som jag sitter i. Målet är att vi ska bli ännu skarpare genom att förstå hur andra företag arbetar med Lean för att kunna lyfta in ännu mer av deras erfarenheter och framgångsfaktorer i Vattenfall. Det finns en stor insikt i Vattenfalls ledning om att det är Lean som gäller också framöver – en insikt jag långsiktigt hoppas ska delas av andra företag liksom av Produktionslyftets finansiärer och intressenter.

Finansiärer och intressenter

Partner