Nyindustrialisering – ett produktionslyft?

Tillväxtverket bjöd den 20 februari 2015 in till en workshop kring tillverkningsindustrins framtid, förutsättningarna för nyindustrialisering och Produktionslyftets plats i denna utveckling. Ramböll Management Consulting har under perioden november 2014 till januari 2015 på uppdrag av Tillväxtverket genomfört en studie av Produktionslyftet just med tanke på nyindustrialisering och dagen syftade bland annat till att inhämta synpunkter och reflektioner som bidrag till studien. Bland deltagarna fanns representanter från förutom Produktionslyftet och Tillväxtverket bland andra Teknikföretagen, Vinnova och Energimyndigheten.

Tillväxtverkets handläggare av Produktionslyftet, Stefan Nordin, inledde dagen med att hälsa alla namnkunniga gäster välkomna. Även om det är Vinnova som idag är huvudfinansiär av Produktionslyftets tredje programperiod så har Tillväxtverket sedan starten medverkat som finansiär och kravställare och finansierar även delar av den pågående verksamheten.

Anna Öhrwall Rönnbäck, professor i produktinnovation vid Luleå tekniska universitet,
framhöll vikten av Produktionslyftet för att binda samman helheten, speciellt hos mindre företag.

Industrins betydelse för näringslivet lyfts allt mer världen över. Även den svenska regeringen arbetar med att ta fram en nyindustrialiseringsstrategi, ett pågående arbete som även ingår i regeringens jobbstrategi. Inriktningen är att öka kunskapsinnehållet i produkter och tjänster, där de även konstaterar att instituten kan spela en viktig roll.

– Produktionslyftet innebär en långsiktig satsning där en tanke med denna workshop är att stärka möjligheterna inför kommande, regionala ERUF-ansökningar, berättade Stefan. Vi hoppas på återkoppling beträffande såväl Rambölls studie som till nyindustrialiseringen som helhet; kan Produktionslyftet vara en bricka i denna satsning?

Därefter lämnade Stefan över till Marcus Wåhlstedt och Anna Zingmark från Ramböll Management Consulting. Bakgrunden till deras studie är att undersöka förutsättningarna för Produktionslyftet att förankras, drivas och finansieras på regional nivå, där prioriteringar framåt är regionala strukturer för genomförandet, målgruppsbreddning och arbetet med motivationsskapande.

Intressanta gruppdiskussioner med många idéer och inspel. På bilden
Fredrik Sidahl (Fordonskomponentgruppen), Cecilia Warrol Ersson (Teknikföretagen)
och Göran Johnsson (Produktionslyftet, tidigare ordförande IF Metall). I förgrunden
Anna Öhrwall Rönnbäck.

– Tillverkningsindustrins betydelse för Sverige är stor samtidigt som sysselsättningen minskar, berättade Marcus. Det pågår även en tjänstefiering av industrin och industrialisering av tjänstesektorn – i den pågående strukturomvandlingen suddas gränsen mellan vara och tjänst ut.

Det ställs allt högre krav på tillgången av kompetenta medarbetare. Kompetensförsörjning och tillgång till rätt arbetskraft är en av de största utmaningarna enligt företagen själva, liksom förmågan att utveckla nya varor och tjänster – det vill säga innovation. Enligt SCBs uppdelning finns det fyra typer av innovation:

Produktinnovation, processinnovation, organisatorisk innovation (Lean) samt innovationer inom marknadsföring.

Anna Öhrwall Rönnbäck, professor i produktinnovation vid Luleå tekniska universitet, lyfte vikten av Produktionslyftet och speciellt dess betydelse för små och medelstora företag, SMF. Hennes erfarenhet från Linköping universitet, där hon tidigare arbetat, är att slutsatserna från studenter som arbetat med SMF stämmer väl överens med Produktionslyftets inriktning – de har inte mindre än 40 års samlade erfarenheter från det affärsutvecklingsprogram som drivits i Linköping.

Fler diskussioner, här en grupp bestående av Birgitta Öjmertz (Produktionslyftet),
Tero Stjernstoft (Vinnova) och Richard Berglund (Produktionslyftet). I förgrunden
Göran Brulin (Tillväxtverket).

– Företagens behov spänner över en stor bredd, det gäller inte bara produktionsfrågor, säger Anna. Av nästan 300 utmaningar ligger i och för sig huvuddelen inom tillverkning, men även marknadsföring och ekonomi/administration lyfts fram, liksom detaljfrågor som arbetsrotation, erfarenhetsspridning och lärande. Det avgörande är att i mindre företag hänger allt ihop och här kommer Produktionslyftet in på ett bra sätt som binder samman ledningsfunktion med produktion, från ledningens engagemang och samsyn fram till effektiva metoder och praktiska arbetssätt.

Gruppdiskussionerna som sedan följde bjöd på många intressanta inspel. Peter Bökmark från Swerea IVF lyfte bland annat behovet av nyutexaminerad arbetskraft, var hittar vi den? I sin grupp hade han Michael Holmström, vd för Nolato MediTor och tidigare vd för Produktionslyftsföretaget SwePart Verktyg, som visade upp färsk statistik ur en rapport från Region Skåne.

– Det finns en tydlig obalans mellan antalet utbildade och behovet, berättade Peter. Det saknas elever, det saknas lärare … Trots att vi har en stadig eller till och med ökande efterfrågan från industrin så sjunker tillgången inom i stort sett alla områden.

Michael visade sedan ganska skrämmande siffror av utvecklingen i Skåne. Här förväntas den framtida efterfrågan på arbetskraft bli störst inom teknik och tillverkning. Efterfrågan ökar med 18 000 personer, motsvarande 17 procent, till 2020, främst för gymnasie- och eftergymnasialt utbildade. Samtidigt utexamineras 100 elever årligen från gymnasieskolans industriprogram i Skåne …

– Fram till år 2025 går 32 procent av de som idag arbetar inom teknik- och industribranschen i pension, berättade Michael. Det finns dock en stor resurs bland nyanlända svenskar som vi kan – och förmodligen måste – dra nytta av. Kanske är det så att det är invandringen som återigen ska rädda svensk industri?

En annan inspirerande grupp omfattade Anna Öhrwall Rönnbäck, Produktionslyftets ordförande Göran Johnsson, Fordonkomponentsgruppens vd Fredrik Sidahl och Cecilia Warrol Ersson från Teknikföretagen. De var eniga i att arbetet måste byggas från grunden, det fungerar inte att ta in externa experter som ska ”fixa” problemen.

Dagen rundades av med en paneldebatt där flera av Produktionslyftets utmaningar
förtydligades och lyftes fram. Från vänster: Göran Brulin (Tillväxtverket), Tero Stjernstoft (Vinnova),
Birgitta Öjmertz (Produktionslyftet), Anna Öhrwall Rönnbäck (Luleå tekniska universitet) och
Michael Holmström (Nolato MediTor).

– Det måste finnas ett tryck underifrån, en strävan efter ständiga förbättringar, menade Göran. Det krävs en positiv syn på strukturförändringar där vi måste ha människan med oss.

Även om det är avgörande att ha ledning och styrelse med så räcker inte det. En av orsakerna till Produktionslyftets framgång är just engagemanget från ”basen” vilket kräver kunniga medarbetare. Industrin är egentligen beställare av kompetens, en linje som även Produktionslyftets programdirektör Birgitta Öjmertz var inne på.

– Antalet anställda och efterfrågan på arbetskraft är en effekt av företagens framgångsrika arbete, men vad ska vi fokusera på? Hur får vi SME att lyfta sin strategiska blick – oavsett om det gäller marknad, produktion eller produktutveckling, frågade Birgitta. Kraften finns i nästan alla organisationer, men det gäller att lösgöra individen från vardagen för att kunna lyfta blicken och tänka långsiktigt.

Det finns en hel del befintlig kunskap som kan utnyttjas för att förbättra svensk industri; Michael Holmström nämnde nysvenskar, Göran Johnsson framhöll medarbetarna hos de över 200 företag som genomgått Produktionslyftet. Han menade att vi borde låna ut de som utbildats i Lean inom Produktionslyftet till andra företag, vilket Anna Öhrwall Rönnbäck höll med om – med betoning på att Produktionslyftet måste få resurser att fortsätta arbetet med att stödja svenska företag.

Slutkommentarer från Tillväxtverket levererades av Göran Brulin, Stefan Nordin och Karin Hallerby.

– Jag hoppas att ni kan fortsätta med det ni gör, det finns egentligen inget slut, betonade Anna. Tillverkande företag kan inte investera förrän de har kontroll på sina processer, vilket är precis det som Produktionslyftet har satsat på.

Efter lunchen fortsatte diskussionerna kring Produktionslyftets framtidsfrågor, där vissa utmaningar redan adresserats – exempelvis tankarna kring instegsprogram och möjligheten att genomföra Produktionslyftet med grupper av mindre företag.

– Det viktigaste för oss under kommande år är att etablera starka regionala fästen, att företagen känner till oss, menade Göran Johnsson. Marknadsföringsarbetet är en trång sektor idag, den kunde och borde skalas upp ordentligt, men det kräver resurser.

Dagen avslutades med en paneldiskussion där Rambölls representanter spelade in olika frågeställningar som panelen fick reflektera kring, med inspel även från övriga deltagare. I panelen deltog Tero Stjernstoft från Vinnova, Göran Brulin från Tillväxtverket, Birgitta Öjmertz, Anna Öhrwall Rönnbäck och Michael Holmström.

Vilka är de största utmaningarna för att Produktionslyftet ska lyckas i det regionala arbetet?

Anna Öhrwall Rönnbäck lyfte fram att ett regionalt styre även innebär nya möjligheter – exempelvis till innovationsinjektioner, men det kräver också en stor lyhördhet för att lära sig vad som efterfrågas i regionerna.

– Det är viktigt att vi har en ”införsäljning” mot regionala aktörer, menade Anna. Vi måste lära oss hur de förhåller sig till varandra, regionernas unika egenheter och en riktad insats mot nyckelaktörer.

Birgitta uppskattade att produktionen har sin plats på den politiska kartan, vilket är bra för Sverige rent generellt. Som en strategisk satsning under begreppet nyindustrialisering lyfts den ytterligare på agendan, där många av huvudpunkterna har en stark bäring mot Produktionslyftets verksamhet.

– Hur kan vi presentera vårt erbjudande, hur får vi till en bra helhet utan att tappa det som Produktionslyftet är bra på idag? Vi kan inte bara ”göra nytt”, då tappar vi mycket av det företagen behöver, framhöll Birgitta.

Samtidigt är det ett brett område och det gäller att välja rätt väg – eller snarare myndigheter och politiker måste bestämma sig, vi är ett redskap för deras satsning.

– Vi måste ändra bilden av industrin, det nya och moderna måste lyftas fram, framhöll Tero Stjernstoft. Vi ska inte prata om reindustrialisering utan om något nytt.

Nyindustrialiseringen var också det som Göran Brulin fokuserade på i sitt slutord. Han menade att Produktionslyftet verkligen skulle koppla upp sig mot och tala med regeringskansliet för att berätta om vad som redan åstadkommits.

– Visa att de kan ta tag i något som redan finns!

Lite av samma tankegång delade hans namne Göran Johnsson, som menade att det i och för säg är uppskattat att alla talar väl om Produktionslyftet.

– Vi måste komma ihåg att det är historia, det är nu vi verkligen behöver resurser till ”sättpotatisen”, sa Göran Johnsson. Vi kan inte bara hänvisa till EU-medel med långa ledtider, då får vi inte fatt i de missionerande människorna. Allt kan inte göras ideellt!

Birgitta påpekade samma sak; i regionerna finns engagemanget, här finns deltagare, här sätts strukturer, nästan allt är grönt.

– Det är strukturfondsmedlen som lyser rött!

Tillväxtverkets Karin Hallerby, t f avdelningschef Företag, rundade av konferensen med att önska att hon hade kunnat utlova mer pengar men att det i dagsläget inte var möjligt.

– Samtidigt har det varit mycket spännande att få ta del av alla värdefulla idéer och förslag även om de inte löser den akuta ekonomiska situationen, avslutade Karin. Samtidigt vill vi gärna fortsatt vara med, men det kräver samverkan.