80 procent av den värdeskapande delen i en bil kommer från leverantörerna på olika sätt. Det är alltså bara 20 procent som värdeskapas vid bilföretagens montering. När japanerna kom till USA för att bygga sina bilar där insåg de att de inte kunde ta allt material från Japan – det skulle skapa stora slöserier att köpa där och montera i USA. Leverantörerna måste finnas där kunderna finns, annars är det ingen idé att flytta närmare kunderna.

Japanerna hade ett väldigt systematiskt sätt att betygsätta sina leverantörer på ur flexibilitetssynpunkt. Ett amerikanskt universitet utvecklade sedan, med utgångspunkt i japanernas sätt att tänka, ett verktyg som heter Read A Plant Fast. Med japanernas systematiska sätt kunde de med en kort rundvandring i fabriken på 0,5-1 timme betygsätta leverantörens ”performance” genom att titta på olika indikatorer som var lätta att hitta. Olika människor i gruppen tittade på olika saker som sedan sammanställdes; på så sätt kunde de täcka många parametrar och identifiera de bästa leverantörerna.

Inom Produktionslyftet har vi många gånger övat på Read A Plant Fast. På mindre än 1,5 timme har vi läst av en fabrik och många gånger förvånat VD och ledning med att upptäcka saker som de inte noterat på sin heltid … I veckan har jag varit med om att köra Read A Plant Fast i en fabrik tillsammans med en grupp företag. Vi betygsatte verksamheten och VD på företaget vi besökte var verkligt öppen och vi kunde både identifiera och diskutera vissa svagheter och utmaningar. I slutänden hittade vi många saker som de kunde ta tag i.

På Scania säger de ofta att avvikelser mot ett önskat läge, det vill säga när saker och ting inte riktigt blir som tänkt, är godis. På företaget vi besökte hittade vi mängder med godis, en hel påse med olika slöserier. Tanken nu är inte att bara VD och produktionschef ska äta ur den påsen, utan alla medarbetare. Det är detta som vi i Produktionslyftet hjälper företagen med – lite raljerande säger vi att ju fler avvikelser, slöserier och annat vi hittar, ju bättre är det. Om vi inte hittar dessa och verksamheten ändå inte går bra så finns det inte så mycket att göra. Om däremot godispåsen är hyfsat full så finns det också massor med potential!

Jag tror att många företag skulle må bra av att göra en Read A Plant Fast-övning och sätta betyg på sig själva, gärna tillsammans med några kompisar eller kollegor. Det finns som sagt en enorm potential i detta, saker vi inte känner till men som vi borde utnyttja innan vi vänder oss till andra länder för inköp eller produktion. I detta har vi alla ett ansvar.

Hösten har börjat ordentligt spännande där vi inom Produktionslyftet bland annat startat upp coachningsresor i flera företag. Ett Startprogram med tema ”Effektivisera era flöden med Lean och digitalisering” har dragit igång i Kristianstad och i Eskilstuna har Startprogrammet Digilean, som genomförs inom ramen för både Produktionslyftet och den regionala satsningen Transmission, haft sin inledande träff.

Vi har redan hunnit genomföra ett välbesökt inspirationsseminarium i Örnsköldsvik och inom kort – nu i september – startas även ett nytt Startprogram här i Göteborg, denna gång i samverkan med det strategiska innovationsprogrammet LIGHTer. Vi tar även nästa steg inom Lean-baserat underhåll/Smart underhåll med ett nytt Startprogram i samverkan med Chalmers.

Själv har jag hunnit medverka som lärare vid två tillfällen i kursen Lean produktion på 7,5 högskolepoäng; det är alltid lika inspirerande att möta de engagerade deltagarna som brinner för sitt yrke och företagets utveckling. Vidare har vi även haft ett styrelsemöte inom Produktionslyftet med ett besök hos Bror Tonsjö, där vi av VD Clas Tengström fick en utmärkt presentation kring deras sätt att kombinera Lean och digitalisering.

Arbetet med att fortsatt utveckla Produktionslyftets metodik för att i ännu högre grad integrera digialisering och hållbarhet pågår för fullt. I det arbetet ingår till viss del nästa veckas möte då hela teamet inom Produktionslyftet träffas för våra reflektionsdagar. Det blir några intensiva utvecklingsdagar för strategier och planering inför 2020 och framåt. Som sagt, det är redan ordentligt spännande och ändå har hösten bara börjat …

Hur kan vi säkra att vi alla drar åt samma håll, att vi så att säga samdrar? Hur samdrar vi i en region utifrån våra roller som coacher, regionledare eller andra samverkande aktörer som IUCer med fler – hur? Det här kan vi sedan växla upp nationellt; hur kan vi alla dra åt samma håll för vårt gemensamma uppdrag?

Det är inte lätt eftersom rent krasst uppdragsmässigt så har vi inte alla samma ansvar. De regionala aktörerna har sina aktiviteter knutna till verksamhetsbidraget, där 18-månadersresorna inte ingår. Dessa är ett nationellt ansvar. Sedan har coacherna sina uppdrag medan IUCerna överhuvudtaget inte är inblandade i den ”kommersiella” delen av Produktionslyftet.

Vi måste se det som ett gemensamt ansvar, vi måste se på helheten. Vi vet att vi har en fungerande metodik, vi vet att företagens förändringsresor gör en skillnad och hjälper företagen i framiden. Vi måste dra åt samma håll för att så många företag som möjligt ska kunna ta sig an uppgiften.

Inom byggbranschen har de ett koncept för detta: IPD, Integrating Project Delivery. Det går kortfattat ut på ”relationskontrakt” snarare än affärskontrakt där det viktigaste är en stark relation för att ytterst samverka för projektets bästa – även på bekostnad av den egna insatsen. Det intressanta är att utvärderingar visar att de som deltar i sådana projekt också tjänar mer pengar eftersom projekten blir effektivare …

Läs gärna Per Öbergs logginlägg på Lean Forum Bygg!

Det känns som att nu har höstens arbete dragit igång med full kraft. Det är mycket som händer och som startas upp, vilket är både spännande och roligt. Bland annat håller vi på att planera det sista kring våra Startprogram för små och medelstora företag som planeras i höst där det känns riktigt bra med spridningen vi ser över hela landet – alla regioner är representerade, vilket vi är riktigt stolta över. Det finns fortfarande platser kvar, se här om det finns något som passar.

Dessutom är det värt att betona flera olika kopplingar till andra satsningar som vi samverkar med i Startprogrammen, där vi försöker hitta sätt att stärka varandras arbete. Vi har exempelvis inlett ett samarbete med det strategiska innovationsprogrammet LIGHTer med en planerad start av ett Startprogram i september. Vi genomför även en andra omgång av Startprogrammet med tema smart underhåll i Jönköping med start i början av oktober baserat på forskningsresultat från Produktion2030. Sedan tidigare har vi även genomfört ett Startprogram med Digilean inom Transmission och även för detta startar vi nu upp en ny omgång.

Sedan arbetar vi för fullt med det strategiska arbetet inför 2020 och framåt. En viktig del är att söka fortsatt verksamhetsbidrag från Tillväxtverket och vad som ska ingå i detta. Det är alltid en spännande tid när vi går igenom och gör om våra programskrivningar – ett tillfälle att reflektera över vad vi gör, hur vi gör det och vad vi ska eller kan göra annorlunda. Inför varje ny etapp av Produktionslyftet har vi genomfört förändringar för att stärka konceptet på olika sätt med bibehållen röd tråd, men med anpassningar och nya upplägg efter nya förutsättningar och behov hos företagen. En intressant och viktig process där vi ser stora möjligheter att samverka med både nationella och regionala initiativ för att skapa en bra helhet för företagen.

Nu ser vi fram emot Produktionslyftets reflektionsdagar i september där vi naturligtvis också tar upp dessa saker. Här får vi både inspel från externa aktörer inom närliggande områden liksom en möjlighet att sinsemellan diskutera kring våra egna erfarenheter från vårt arbete och utifrån detta se hur vi bäst går framåt. En höst att se fram emot!

Vet vi eller tror vi?

När man är ledig zoomar man gärna ut. Det vi håller på med i Produktionslyftet, har det bäring på det som sker i vår omvärld i stort? Jag menar att det finns åtskilliga reflektioner man kan göra. En sådan handlar om vårt förhållande till fakta.

Vi människor har ibland besvärande svårt att ta till oss fakta. Vi ser gärna världen omkring oss som vi antingen tror att den ser ut eller vill att den ska se ut. Det gör att vi ofta förvränger fakta, blundar för fakta eller ser fakta som inte finns. Vi måste alltså vara vaksamma på oss själva, träna oss till ett (själv)kritiskt förhållningssätt. Vi behöver ständigt ställa oss frågor som: Vet vi detta eller tror vi? Om vi vet, hur vet vi? Vilka evidens finns för vår förmodade säkerhet? Om vi tror, hur kan vi finna fakta som bekräftar (eller avfärdar) det vi tror? Eller hur kan vi testa vår hypotes, alltså göra experiment? Vilka alternativa hypoteser finns det?

Man skulle kunna tro att den enorma informationsmängd vi i dag har tillgång till, ett klick bort, skulle göra det lätt för oss att hitta kunskap och fakta. Det tycks dock vara precis tvärtom: Det finns minst lika mycket tro och tyckande därute i cyberrymden som vetande och fakta, och det är allt annat än lätt för oss att skilja dessa åt. För att inte nämna ren desinformation. Dessutom tenderar vi, på egen hand eller genom sökmotorer och sociala medier, att låsa in oss i ”filterbubblor” som förstärker våra fördomar och vanföreställningar. Därför blir det allt viktigare för oss att träna vårt kritiska förhållningssätt. Jag vill tro att vi efterhand mognar och lär oss hantera Internet på ett välbalanserat sätt – men än är vi absolut inte där.

När man vill utveckla sin organisation, driva förnyelse- och förbättringsarbete eller innovera är det avgörande för framgång att så långt som möjligt basera beslut på fakta. Samtidigt måste man vara medveten om att det är väldigt mycket vi inte vet med säkerhet, och ofta måste vi ändå göra något. Det viktiga är då att vi vet att vi inte vet, att vi söker fakta för att veta mer och att vi är beredda till omprövning när vi vet bättre. Här är Produktionslyftets tillvägagångssätt mycket starkt: Börja i liten skala, i en pilot, och gör experiment för att lära så att ni förstår på djupet innan ni tvingar in något i hela organisationen.

Och så min utzoomning som jag vill illustrera med de två kanske mest oroväckande företeelserna i vår omvärld: Den tilltagande populismen och klimatkrisen.

Populism innebär att erbjuda enkla lösningar på komplexa problem: Allt är invandringens fel, eller kanske till och med invandrarnas eller muslimernas fel. Eller det är den politiska elitens fel. Eller de höga skatternas. Eller varför inte kapitalets. Populism innebär också anspråk att tala för ”folket” mot experter, forskare, beslutsfattare och politiker. Här noterar man en betydande faktaresistens och anspråk på sanning med mycket bräcklig grund. Nog skulle man väldigt ofta önska klargörande kring de kritiska frågorna ovan? Och nog vore det bra med lite mer pilotverksamhet och experiment innan olika reformer sjösätts?

Klimatkrisen illustrerar faktaresistens på ett annat sätt. Få naturfenomen är så noggrant beforskade av så många, och FNs klimatpanel IPCC har dokumenterat vår samlade kunskap enormt noggrant, med tydlig beskrivning av valören hos olika fakta i målet. Det finns ingen tvekan om att det är oerhört bråttom att ändra kursen om vi inte ska drabbas av dramatiska försämringar av livsbetingelserna. Ändå förmår samhället inte agera på långa vägar tillräckligt och de samlade utsläppen fortsätter att öka år från år. Vi väljer att inte ta till oss de fakta som ligger framför oss, för att de är obekväma och inte stämmer med hur vi skulle vilja att det var. I stället frodas ”alternativa fakta” och rena konspirationsteorier. Åter skulle man vilja att frågan ”Vad grundar du det på?” ställdes lite oftare, och att vi verkligen använder fakta i beslutsfattandet.

För mig finns det alltså tekniker och lärande från Produktionslyftet som förtjänar tillämpning i mycket större skala än vi oftast tänker. Därför är det än mer angeläget att ständigt odla våra tankesätt, utveckla våra arbetssätt och träna oss själva, också med förhoppningen att inspirera andra.

För ett antal år sedan var jag på Gardemoen och talade för cirka 150 personer om BIM (Building Information Modeling) i samhällsbyggnadssektorn eftersom jag har arbetat med 3D-modellering och sådant inom bilindustrin sedan mitten av 80-talet. Efter mig på scenen kom det fram en kvinna som jag trodde skulle prata om samma sak, men hon satte sig istället ner framför ett piano och började spela musik. När hon spelat färdigt reste hon sig och sa: ”Tidigare var jag journalist på Aftenposten här i Norge och allt vi sysslade med var problem och konflikter och elände på olika sätt. Jag kände att min hjärna började koka, jag blev ledsen och bitter i själen och slutade med fritidssysselsättningar som pianospel. Till slut fick jag nog, slutade och tog upp mitt pianospelande igen.”

Inom Produktionslyftet är vi också problemfokuserade, med all rätt eftersom hela syftet med både Produktionslyftet och Lean är att identifiera problem för att eliminera dem från grunden. Med den ökande digitaliseringen kommer vi att kunna få fram ännu mer mönster och fakta, så risken är uppenbar att vi liksom den norska kvinnan blir stressade och får hjärnor som börjar ”koka”. Därför startar vi nu ett Vinnovafinansierat forskningsprojekt inom RISE där vi ska titta på hur vi ska förhålla oss till all denna fakta så att den hjälper oss och inte stjälper oss. Det är som panelen i JAS-planen som förmedlar ett minimum av information trots att allt finns tillgängligt, bara för att inte stressa piloten (bild från FMV, foto Pia Ericson).

I grunden vill jag tipsa alla er människor att stänga av datorn inför semestern, avaktivera alla appar i mobilen som bekymrar er under ledigheten. Låt hjärnan få den nödvändiga vilan för att stå beredd inför hösten. Men – ha mobilen med er även om ni inte använder den! Varför? Exempelvis för att kontrollera vädret inför båtresan eller fjällvandringen, för att undvika olyckor. Nyttja tekniken, men på rätt och lämpligt sätt. 1972 var jag med om en allvarlig olycka där mitt liv räddades tack vare att en person redan på den tiden hade en telefon i sin lastbil. Digitaliseringen är bra men vi ska vara rädda om våra hjärnor – dra nytta av möjligheterna på ett klokt sätt!
Sommarhälsningar från Hans Reich

Det är full fart med höstens planering och inspiration för våra Startprogram. Vi har flera genomföranden på gång, från Skellefteå i norr till Karlskrona i söder. Efter en mycket positiv utvärdering av programmet med inriktning Lean-baserat underhåll så startar vi ytterligare ett Startprogram med motsvarande tema till hösten i Jönköping.

Ett nytt Startprogram i samverkan med MITC och Transmission, DigiLean, startar även det tidigt i höst. Dessutom har vi flera planerade genomföranden på tema Effektivisera era flöden med Lean och digitalisering. På bilden ser du vår dokumentatör Björn tillsammans med gänget på Acron som är mitt uppe i sitt 18-månadersprogram inom Produktionslyftet – en resa som startade med ett Startprogram.

Artikeln om Acron och deras satsning publiceras inom kort, men låt dig gärna inspireras till att anmäla dig till ett Startprogram redan nu. Med det hoppas jag att få möta många av er i olika aktiviteter under hösten och fram till dess önskar jag er alla en riktigt trevlig sommar!

Som aktiv inom FFI – Fordonsstrategisk forskning och innovation – deltog jag vid produktionsklusterkonferensen i Katrineholm, där jag modererade seminariet ”Så påverkar elektrifieringen produktion i Sverige”. I panelen fanns namnkunniga individer från både AB Volvo, Scania CV AB, Volvo Cars, FKG (Fordonskomponentgruppen) och RISE. De hade alla lite olika profetior och tankar kring tidsaspekt och annat.

Vad jag framförallt blev varse om var hur påverkade ”vår” målgrupp blir, det vill säga SMF (små och medelstora företag). Under konferensen talade jag med en leverantör till fordonsindustrin om hur de förhöll sig till förändringen; ställde de om produktionen, kunde de fortsätta leverera eller skulle de byta kundbas? Hade de påbörjat arbetet? Svaret var ”nej, vi är för sent ute …” Tyvärr är det nog något som gäller många, det finns en inställning att det blir som det blir. Det blir sällan bra.

Det är hög tid att aktivt stötta SMF inom industrin att ställa eftersom det är en så stor del av industrin som påverkas. Det är många arbetstillfällen som står på spel, stöttning krävs om de inte ska försvinna – de mindre företagen orkar inte med detta på egen hand. Vi har projekt, bland annat tillsammans FKG, som adresserar detta men arbetet måste växlas upp för att ge kraft och förmåga till SMF i leverantörsleden till fordonsindustrin.

Vi pratar mycket om strategisk coachning i de regionala projekten, där vi hjälper företagen att se hur omvärlden ser ut, vad som är på gång och vad som faktiskt pågår i den sfär där de själva befinner sig. Hur och vad kan och måste de ställa om för att vara kvar? Även om olyckan inte är framme än så saknas den rätta känslan av angelägenhet. Här har Produktionslyftet och vår metodik en stor roll att fylla.

I förra veckan veckan var det erfarehetsutbyte för alla som arbetar med insatser inom Digitaliseringslyftet hos Tillväxtverket i Stockholm. Förutom information kring deras satsning fick vi uppdaterad information från Näringsdepartementet. Ulf Savbäck, enhetschef Kompetensförsörjning och digitalisering på Tillväxtverket, och Susanna Jansson från Näringsdepartementet berättade om senaste nytt inom Smart industri och andra insatser som berör industrin. Också Produktionslyftet handläggare hos Tillväxtverket, Björn Langbeck, medverkade med reflektioner från Hannovermässan som han sammanfattade med att ”Sverige har attraktionskraft!”

Satsningen Smart industri är inne i en viktig period med mycket arbete under hösten inom programmet. Det är också en modell som möter ett starkt internationellt intresse; det rör sig inte om någon konjunkturinsats utan det är en del av den långsiktiga omställningen av industrin. Hur detta, som riktar sig mot industri och industrinära branscher, sedan kan bidra i arbetet inom andra branschers omställning är ytterligare en intressant aspekt.

Det fanns en stor samstämmighet bland alla närvarande att tona ner alla projektnamn och enskilda insatser till förmån för ett större industriprogram inom Smart industri. Den stora floran gör det svårt för företagen att se skillnaden mellan olika insatser som dessutom i många fall konkurrerar med varandra om företagens uppmärksamhet med snarlika erbjudanden. Detta var något som ”alla” – IUC, MITC, ALMI, RISE med fler – var eniga om. Jag tror att en sådan röd tråd i insatserna som ett samlat program skulle innebära är en nyckelfaktor för att både nyttja de offentliga medlen och företagens tid på bästa sätt och kommer fortsätta arbeta aktivt för att Produktionslyftet ska kunna bidra till det.

Samtidigt är det flera initiativ och insatser som under året närmar sig sitt slut. Näringsdepartementet tittar som bäst på vilka insatser inom Smart industri som ska fortsätta och Tillväxtverket är måna om att få ta del av våra intryck. Alla närvarande hade också i uppgift att berätta om exempel från de företag de arbetar med. Vi berättade om Acron, ett företag där det på kort tid hänt mycket spännande i samband med deras Produktionslyftsresa.

Acron arbetar med AM (Additive Manufacturing) och 3D-utskrifter, så de har en intressant och reell koppling till digitaliseringsfrågorna. Det är ett litet och snabbfotat företag där tekniken bakom digitaliseringen i sig inte är stötestenen utan snarare hur de bäst kan ta till vara på alla möjligheter som den erbjuder, det vill säga deras egen förändringsförmåga. Vi planerar att skriva mer om deras arbete i nyhetsbrevet framöver, så håll gärna utkik efter det!

Sedan slutet av februari pågår ett Startprogram i Jönköping med tema Lean-baserat underhåll för ökad konkurrenskraft. Medverkar gör ett antal pressgjuterier som ser ett uppdämt behov på grund av den underhållsskuld vi har inom svensk industri. Vi har traditionellt haft lite för bråttom att bara producera och kanske glömt vikten av underhåll.

Nu handlar det om att få bättre tillgänglighet i maskinparken för att möta upp framtida krav på produktion och processer. När konkurrenterna utomlands investerar i nya dyra maskiner, hur kan vi få en bättre output här? Vi tittar över företagens nuläge, vart de vill komma och hur de ska ta sig dit. Med utgångspunkt i nulägesanalysen undersöker vi hur de kan gå från reaktivt till predektivt underhåll.

Med avstamp i Lean arbetar vi med att hitta olika sätt att få in operatörs- och specialistunderhåll med stöd av digitala system och verktyg för detektera riskerna för stillestånd innan det händer. Hela programmet går ut på att titta på respektive bolags utmaning för att hitta ett första steg mot bättre underhåll, ökad tillgänglighet och flexibilitet.

Vi driver detta Startprogram tillsammans med Chalmers. Från dem medverkar Anders Skoogh som leder forskargruppen produktionssystemstjänster och underhåll, och Torbjörn Ylipää som forskar och undervisar inom områdena underhåll, driftsäkerhet och säkerhet. Dessutom deltar undertecknad från RISE IVF tillsammans med kollega Conny Gustavsson från RISE SWECAST. Även Scania är involverade med föreläsning kring deras underhållsmodell.

De deltagande företagen har verkligen tagit till sig detta Startprogram, för dem rör det sig i mångt och mycket om en överlevnadsfråga. Maskiner och utrustning kostar hiskeliga summor varför de verkligen behöver stabila processer och metoder. Vad ser du för behov för ditt företag? Vi har olika Startprogram planerade över hela landet, titta gärna in under hemsidans Aktiviteter/Kommande aktiviteter – eller kontakta oss för en förutsättningslös diskussion!

Partner

Intressenter och finansiärer