Det känns väldigt glädjande och givande att arbetet med vårt 18-månaders utvecklingsprogram löper på som planerat. Det är både bra för förbättringsarbetet i de enskilda företagen, liksom att det ger bra input tillbaka till Produktionslyftet för en ständig utveckling av programmet. Under hösten har vi dessutom startat upp arbetet i flera nya företag med en bra spridning mellan små och medelstora företag (SMF) och större företag.

I förra veckan fick vi också ett positivt besked från Tillväxtverket beträffande verksamhetsbidrag för 2020, vilket är ett första steg för att säkra programmets fortsatta drift och utveckling. Vi har också fått två andra projekt beviljade för att vidareutveckla Produktionslyftets coachningsmetodik: Ett projekt med inriktning mot strategisk kompetensförsörjniung (finansierat av Tillväxtverket) och ett med inriktning mot produktionsinnovation för en stärkt innovationskultur och ständiga förbättringar hos etablerade företag (finansierat av Vinnova).

Det känns avgörande att vi kontinuerligt driver vårt metodutvecklingsarbete för att ständigt kunna möta företagens utmaningar på rätt nivå. Under året har vi även fått möjlighet att integrera innehåll och resultat från ett antal av Produktion2030s projekt, bland annat gällande smart underhåll och automation. Vi har även fått stöd för att ta nästa steg gällande daglig styrning och mätetal. Överlag ser vi under kommande år fram emot ett närmare samarbete med Produktion2030.

När jag är ute och far så är det inte ovanligt att jag stöter på tidigare Produktionslyftsföretag. Det sker ganska ofta och över åren så blir de naturligtvis allt fler också i den här delen av landet. Det är alltid lika inspirerande, både för mig men också för de företag som inte har varit i kontakt med Produktionslyftet. Jag märker ett tydligt intresse från våra småländska företag; det droppar in lite ansökningar via hemsidan medan andra ringer och frågar om och hur de kan ta sig vidare.

I oktober genomfördes näringslivsgalan – Kanngalan – i Ljungby för åttonde gången, en prisfest för företag och personer inom näringslivet som utmärkt sig under året. Bakom priserna står bland andra kommunen, näringslivsorganisationer, Företagarna, Swedbank med fler; det är säkert ett tiotal priser som delas ut. I år var det extra roligt eftersom ett Produktionslyftsföretag var en av pristagarna, Dörr & Portbolaget, där vi utgör en liten del av anledningen till att de fick priset. Förhoppningsvis driver detta på den positiva spiralen med intresset från företagen. Här kan du läsa mer om Dörr & Portbolaget.

Det är verkligen roligt att arbeta med Produktionslyftet och alla dessa fantastiska företag, att få vara med om förändringen hos företagen, att se hur både människor och verksamheter växer. Det är dessutom inte bara roligt, det är också värdefullt och mycket uppskattat hos företagen. Vi fortsätter att rekrytera intresserade företag och i samband med det vill jag lyfta det faktum att vi nu också har en Lean-coach i sydöstra delen av Småland, något vi tidigare saknat. Kontakta gärna min coach-kollega Sylvia Kiellarsson om du har några funderingar kring Produktionslyftets verksamhet i regionen!

Hur hänger allt ihop? Eller, mer korrekt formulerat, som ett påstående: Allt hänger ihop! Det är dags att glömma de gamla stuprören en gång för alla. Utvecklingen händer inte i stuprör eller silos – eller den bör i alla fall inte göra det för det blir ingenting av det. Hur kan du exempelvis digitalisera din produktion om du inte har kontroll över dina flöden och processer? Kommer du att digitalisera rätt saker då?

Och automation? Det går inte att kasta in några robotar i produktionen om du inte har kontroll över denna. Det är som att implementera ny teknik när medarbetarna inte har rätt utbildning och förutsättningar. Blir det bra? Nej, det blir det inte. För allt hänger ihop.

Det här lyfter också Tillväxtverket i ett par nyligen släppta rapporter – ”Tillverkning i Sverige” och ”Utvecklingskraft i hela Sverige” – som betonar vikten och behovet av en betydligt bredare samordning mellan olika initiativ. Och det är vi måste göra det, vi som verkligen arbetar med att stötta företagen. Alla insatser måste överlag samordnas och att detta sker, som vi alltid förespråkar i Produktionslyftet och inom Lean, med ”kunden” i fokus – det vill säga företagen.

Den sista september genomfördes Industridagen i Sandviken med över 600 personer på plats i Göransson Arena med tema ”Så ska vi lära för livet”. Dagen ägnades åt kompetensfrågor och det livslånga lärandet i arrangemang av Industrirådet, det vill säga arbetsmarknadens parter. Fyra ministrar var på plats vilket är en god indikation på vikten av svensk industri. Stefan Löfven fick efter dagens workshoppar ta emot dess resultat, vilket formulerades i tre konkreta punkter:

  • Tydligare uppdrag för livslångt lärande för högskolor och YH
  • Inför ett KUT(kompetensutvecklings)-avdrag
  • Öka flexibiliteten i utbildningssystemet.

I sitt anförande lyfte statsministern industrin och dess betydelse, inte minst när det gäller att klara av klimatutmaningarna, och betonade vikten av innovation och export. Stefan Löfven framhöll även svensk industri som ett gott exempel med dess samverkan och dialog, något som globalt sett är unikt och ett sätt för Sverige som industrination att ta sig vidare. De strukturella utmaningar vi står inför är mer än vad det enskilda företaget klarar; industrin behöver samhället och samhället behöver industrin!

Även Tillväxtverkets generaldirektör Gunilla Nordlöf och Vinnovas generaldirektör Darja Isaksson (se bild) var på plats. Gunilla Nordlöf tog bland annat upp Produktionslyftet som exempel på insatser inom deras Smart industri-uppdrag och hade med bildexempel från Produktionslyftsföretaget Munkforssågar. Näringsminister Ibrahim Baylan pratade precis som statsministern om industrins betydelse och hållbarhet och även om digitalisering – och om den stora insats som krävs för att människor ska kunna hänga med och vara delaktiga i de förändringar som sker framöver. Nämnas kan också att näringsministern veckan innan var på besök hos Produktionslyftsföretaget Eskilstuna Elektronikpartner där de hade dialog om förutsättningar för industriell utveckling och metoder för det samt fabriksvisning.

Inom Produktionslyftet har vi även fört en dialog om arbetet framåt och har precis lämnat in en ansökan om verksamhetsbidrag till Tillväxtverket. Ansökan omfattar perioden fram till 2022 och lägger en grund för vårt fortsatta arbete. Parallellt arbetar vi för att komplettera med andra resurser för bland annat metodikutveckling och spridning av våra metoder och arbetssätt.

Produktionslyftets centrala idé: En kultur där förnyelse och förbättring drivs av lust och egen kraft, inte av tvång.

Organisera om? Införa ny teknik eller nya arbetsredskap? Nytt affärssystem? Nya kommunikationsvägar? Mäta och styra bättre? Kompetensutveckling? Rekrytera in nya människor? Se över och trimma processerna? Hur blir det en förändring – förnyelse eller förbättring – som gör företaget långsiktigt konkurrenskraftigt?

Var ska vi egentligen lägga krutet för att få bäst effekt? Inom Produktionslyftet har vi fått en allt bättre insikt kring komplexiteten i förändringsprocesser. Det handlar inte om att välja ett spår, utan om vad jag skulle vilja benämna andra ordningens förändring – att förändra så att vi blir bättre på att ständigt förändra. För det är så att du som är en nyckelperson i ditt företag inte kan bära hela detta ansvar, att ta tag i alla förändringsbehov, på dina axlar. Detta måste vara en angelägenhet för alla – och jag menar alla – i företaget. Då handlar det om företagskulturen, att bygga en kultur där alla får bidra, där du inte bara gör ditt jobb utan också förbättrar sättet att göra det och där du både lär och lär ut. Att alla dessutom vill behöver du inte bekymra dig över: Får och kan medarbetarna så kommer de att vilja!

”Kultur äter struktur till frukost.” Det är den förändrade företagskulturen som är bräckjärnet för alla andra förändringar och det är just kulturen som lyfts fram i de utvärderingar som vi gör vid de avslutande workshopparna i de företag som medverkat i Produktionslyftets 18-månaders utvecklingsprogram. De ”hårda” resultaten som är direkt mätbara finns oftast där redan men framför allt så kommer de allt starkare därefter, vilket vi såg bland annat tidigare i år när vi sammanställde de effekter de hade uppnått i 27 företag som avslutade sin Produktionslyftsmedverkan 2014-2015, och som vi besökt nyligen.

En ny företagskultur – här ligger nyckeln till andra ordningens förändring. Och här ligger Produktionslyftet verkliga styrka!

80 procent av den värdeskapande delen i en bil kommer från leverantörerna på olika sätt. Det är alltså bara 20 procent som värdeskapas vid bilföretagens montering. När japanerna kom till USA för att bygga sina bilar där insåg de att de inte kunde ta allt material från Japan – det skulle skapa stora slöserier att köpa där och montera i USA. Leverantörerna måste finnas där kunderna finns, annars är det ingen idé att flytta närmare kunderna.

Japanerna hade ett väldigt systematiskt sätt att betygsätta sina leverantörer på ur flexibilitetssynpunkt. Ett amerikanskt universitet utvecklade sedan, med utgångspunkt i japanernas sätt att tänka, ett verktyg som heter Read A Plant Fast. Med japanernas systematiska sätt kunde de med en kort rundvandring i fabriken på 0,5-1 timme betygsätta leverantörens ”performance” genom att titta på olika indikatorer som var lätta att hitta. Olika människor i gruppen tittade på olika saker som sedan sammanställdes; på så sätt kunde de täcka många parametrar och identifiera de bästa leverantörerna.

Inom Produktionslyftet har vi många gånger övat på Read A Plant Fast. På mindre än 1,5 timme har vi läst av en fabrik och många gånger förvånat VD och ledning med att upptäcka saker som de inte noterat på sin heltid … I veckan har jag varit med om att köra Read A Plant Fast i en fabrik tillsammans med en grupp företag. Vi betygsatte verksamheten och VD på företaget vi besökte var verkligt öppen och vi kunde både identifiera och diskutera vissa svagheter och utmaningar. I slutänden hittade vi många saker som de kunde ta tag i.

På Scania säger de ofta att avvikelser mot ett önskat läge, det vill säga när saker och ting inte riktigt blir som tänkt, är godis. På företaget vi besökte hittade vi mängder med godis, en hel påse med olika slöserier. Tanken nu är inte att bara VD och produktionschef ska äta ur den påsen, utan alla medarbetare. Det är detta som vi i Produktionslyftet hjälper företagen med – lite raljerande säger vi att ju fler avvikelser, slöserier och annat vi hittar, ju bättre är det. Om vi inte hittar dessa och verksamheten ändå inte går bra så finns det inte så mycket att göra. Om däremot godispåsen är hyfsat full så finns det också massor med potential!

Jag tror att många företag skulle må bra av att göra en Read A Plant Fast-övning och sätta betyg på sig själva, gärna tillsammans med några kompisar eller kollegor. Det finns som sagt en enorm potential i detta, saker vi inte känner till men som vi borde utnyttja innan vi vänder oss till andra länder för inköp eller produktion. I detta har vi alla ett ansvar.

Hösten har börjat ordentligt spännande där vi inom Produktionslyftet bland annat startat upp coachningsresor i flera företag. Ett Startprogram med tema ”Effektivisera era flöden med Lean och digitalisering” har dragit igång i Kristianstad och i Eskilstuna har Startprogrammet Digilean, som genomförs inom ramen för både Produktionslyftet och den regionala satsningen Transmission, haft sin inledande träff.

Vi har redan hunnit genomföra ett välbesökt inspirationsseminarium i Örnsköldsvik och inom kort – nu i september – startas även ett nytt Startprogram här i Göteborg, denna gång i samverkan med det strategiska innovationsprogrammet LIGHTer. Vi tar även nästa steg inom Lean-baserat underhåll/Smart underhåll med ett nytt Startprogram i samverkan med Chalmers.

Själv har jag hunnit medverka som lärare vid två tillfällen i kursen Lean produktion på 7,5 högskolepoäng; det är alltid lika inspirerande att möta de engagerade deltagarna som brinner för sitt yrke och företagets utveckling. Vidare har vi även haft ett styrelsemöte inom Produktionslyftet med ett besök hos Bror Tonsjö, där vi av VD Clas Tengström fick en utmärkt presentation kring deras sätt att kombinera Lean och digitalisering.

Arbetet med att fortsatt utveckla Produktionslyftets metodik för att i ännu högre grad integrera digialisering och hållbarhet pågår för fullt. I det arbetet ingår till viss del nästa veckas möte då hela teamet inom Produktionslyftet träffas för våra reflektionsdagar. Det blir några intensiva utvecklingsdagar för strategier och planering inför 2020 och framåt. Som sagt, det är redan ordentligt spännande och ändå har hösten bara börjat …

Hur kan vi säkra att vi alla drar åt samma håll, att vi så att säga samdrar? Hur samdrar vi i en region utifrån våra roller som coacher, regionledare eller andra samverkande aktörer som IUCer med fler – hur? Det här kan vi sedan växla upp nationellt; hur kan vi alla dra åt samma håll för vårt gemensamma uppdrag?

Det är inte lätt eftersom rent krasst uppdragsmässigt så har vi inte alla samma ansvar. De regionala aktörerna har sina aktiviteter knutna till verksamhetsbidraget, där 18-månadersresorna inte ingår. Dessa är ett nationellt ansvar. Sedan har coacherna sina uppdrag medan IUCerna överhuvudtaget inte är inblandade i den ”kommersiella” delen av Produktionslyftet.

Vi måste se det som ett gemensamt ansvar, vi måste se på helheten. Vi vet att vi har en fungerande metodik, vi vet att företagens förändringsresor gör en skillnad och hjälper företagen i framiden. Vi måste dra åt samma håll för att så många företag som möjligt ska kunna ta sig an uppgiften.

Inom byggbranschen har de ett koncept för detta: IPD, Integrating Project Delivery. Det går kortfattat ut på ”relationskontrakt” snarare än affärskontrakt där det viktigaste är en stark relation för att ytterst samverka för projektets bästa – även på bekostnad av den egna insatsen. Det intressanta är att utvärderingar visar att de som deltar i sådana projekt också tjänar mer pengar eftersom projekten blir effektivare …

Läs gärna Per Öbergs logginlägg på Lean Forum Bygg!

Det känns som att nu har höstens arbete dragit igång med full kraft. Det är mycket som händer och som startas upp, vilket är både spännande och roligt. Bland annat håller vi på att planera det sista kring våra Startprogram för små och medelstora företag som planeras i höst där det känns riktigt bra med spridningen vi ser över hela landet – alla regioner är representerade, vilket vi är riktigt stolta över. Det finns fortfarande platser kvar, se här om det finns något som passar.

Dessutom är det värt att betona flera olika kopplingar till andra satsningar som vi samverkar med i Startprogrammen, där vi försöker hitta sätt att stärka varandras arbete. Vi har exempelvis inlett ett samarbete med det strategiska innovationsprogrammet LIGHTer med en planerad start av ett Startprogram i september. Vi genomför även en andra omgång av Startprogrammet med tema smart underhåll i Jönköping med start i början av oktober baserat på forskningsresultat från Produktion2030. Sedan tidigare har vi även genomfört ett Startprogram med Digilean inom Transmission och även för detta startar vi nu upp en ny omgång.

Sedan arbetar vi för fullt med det strategiska arbetet inför 2020 och framåt. En viktig del är att söka fortsatt verksamhetsbidrag från Tillväxtverket och vad som ska ingå i detta. Det är alltid en spännande tid när vi går igenom och gör om våra programskrivningar – ett tillfälle att reflektera över vad vi gör, hur vi gör det och vad vi ska eller kan göra annorlunda. Inför varje ny etapp av Produktionslyftet har vi genomfört förändringar för att stärka konceptet på olika sätt med bibehållen röd tråd, men med anpassningar och nya upplägg efter nya förutsättningar och behov hos företagen. En intressant och viktig process där vi ser stora möjligheter att samverka med både nationella och regionala initiativ för att skapa en bra helhet för företagen.

Nu ser vi fram emot Produktionslyftets reflektionsdagar i september där vi naturligtvis också tar upp dessa saker. Här får vi både inspel från externa aktörer inom närliggande områden liksom en möjlighet att sinsemellan diskutera kring våra egna erfarenheter från vårt arbete och utifrån detta se hur vi bäst går framåt. En höst att se fram emot!

Vet vi eller tror vi?

När man är ledig zoomar man gärna ut. Det vi håller på med i Produktionslyftet, har det bäring på det som sker i vår omvärld i stort? Jag menar att det finns åtskilliga reflektioner man kan göra. En sådan handlar om vårt förhållande till fakta.

Vi människor har ibland besvärande svårt att ta till oss fakta. Vi ser gärna världen omkring oss som vi antingen tror att den ser ut eller vill att den ska se ut. Det gör att vi ofta förvränger fakta, blundar för fakta eller ser fakta som inte finns. Vi måste alltså vara vaksamma på oss själva, träna oss till ett (själv)kritiskt förhållningssätt. Vi behöver ständigt ställa oss frågor som: Vet vi detta eller tror vi? Om vi vet, hur vet vi? Vilka evidens finns för vår förmodade säkerhet? Om vi tror, hur kan vi finna fakta som bekräftar (eller avfärdar) det vi tror? Eller hur kan vi testa vår hypotes, alltså göra experiment? Vilka alternativa hypoteser finns det?

Man skulle kunna tro att den enorma informationsmängd vi i dag har tillgång till, ett klick bort, skulle göra det lätt för oss att hitta kunskap och fakta. Det tycks dock vara precis tvärtom: Det finns minst lika mycket tro och tyckande därute i cyberrymden som vetande och fakta, och det är allt annat än lätt för oss att skilja dessa åt. För att inte nämna ren desinformation. Dessutom tenderar vi, på egen hand eller genom sökmotorer och sociala medier, att låsa in oss i ”filterbubblor” som förstärker våra fördomar och vanföreställningar. Därför blir det allt viktigare för oss att träna vårt kritiska förhållningssätt. Jag vill tro att vi efterhand mognar och lär oss hantera Internet på ett välbalanserat sätt – men än är vi absolut inte där.

När man vill utveckla sin organisation, driva förnyelse- och förbättringsarbete eller innovera är det avgörande för framgång att så långt som möjligt basera beslut på fakta. Samtidigt måste man vara medveten om att det är väldigt mycket vi inte vet med säkerhet, och ofta måste vi ändå göra något. Det viktiga är då att vi vet att vi inte vet, att vi söker fakta för att veta mer och att vi är beredda till omprövning när vi vet bättre. Här är Produktionslyftets tillvägagångssätt mycket starkt: Börja i liten skala, i en pilot, och gör experiment för att lära så att ni förstår på djupet innan ni tvingar in något i hela organisationen.

Och så min utzoomning som jag vill illustrera med de två kanske mest oroväckande företeelserna i vår omvärld: Den tilltagande populismen och klimatkrisen.

Populism innebär att erbjuda enkla lösningar på komplexa problem: Allt är invandringens fel, eller kanske till och med invandrarnas eller muslimernas fel. Eller det är den politiska elitens fel. Eller de höga skatternas. Eller varför inte kapitalets. Populism innebär också anspråk att tala för ”folket” mot experter, forskare, beslutsfattare och politiker. Här noterar man en betydande faktaresistens och anspråk på sanning med mycket bräcklig grund. Nog skulle man väldigt ofta önska klargörande kring de kritiska frågorna ovan? Och nog vore det bra med lite mer pilotverksamhet och experiment innan olika reformer sjösätts?

Klimatkrisen illustrerar faktaresistens på ett annat sätt. Få naturfenomen är så noggrant beforskade av så många, och FNs klimatpanel IPCC har dokumenterat vår samlade kunskap enormt noggrant, med tydlig beskrivning av valören hos olika fakta i målet. Det finns ingen tvekan om att det är oerhört bråttom att ändra kursen om vi inte ska drabbas av dramatiska försämringar av livsbetingelserna. Ändå förmår samhället inte agera på långa vägar tillräckligt och de samlade utsläppen fortsätter att öka år från år. Vi väljer att inte ta till oss de fakta som ligger framför oss, för att de är obekväma och inte stämmer med hur vi skulle vilja att det var. I stället frodas ”alternativa fakta” och rena konspirationsteorier. Åter skulle man vilja att frågan ”Vad grundar du det på?” ställdes lite oftare, och att vi verkligen använder fakta i beslutsfattandet.

För mig finns det alltså tekniker och lärande från Produktionslyftet som förtjänar tillämpning i mycket större skala än vi oftast tänker. Därför är det än mer angeläget att ständigt odla våra tankesätt, utveckla våra arbetssätt och träna oss själva, också med förhoppningen att inspirera andra.

Partner

Intressenter och finansiärer