Produktionslyftets arbete för långsiktiga effekter
Produktionslyftet tas upp som ett positivt exempel i den nyutgivna boken ”Att äga, styra och utvärdera stora projekt” (Studentlitteratur 2011). Författarna Göran Brulin och Lennart Svensson lyfter bland annat fram vikten av tydligt ägarskap och starka aktörer, där IF Metall och Teknikföretagen står som exempel. Nedan följer en kort sammanfattning.
Boken ”Att äga, styra och utvärdera stora projekt” (Göran Brulin och Lennart Svensson, Studentlitteratur 2011) visar att de flesta projekt- och programsatsningar inte leder till långsiktiga effekter. När projektledning slutat, medlen försvunnit och nya frågor kommit på dagordningen glöms även goda resultat bort. Ett hållbart utvecklingsarbete förutsätter att resultat tas om hand av starka projektägare, att det finns ett lärande i projektet och att rätt aktörer samverkar. I boken tas Produktionslyftet upp som ett positivt exempel på hur man medvetet har arbetat med just dessa förutsättningar för att göra projektet mer hållbart. Vad har då gjorts i dessa avseenden?
Lennart Svensson, en av medförfattarna till boken ”Att äga, styra och utvärdera stora projekt”, har god insikt i Produktionslyftet som följeforskare av programmet.
Det finns ett tydligt ägarskap från starka aktörer, där IF Metall och Teknikföretagens engagemang är avgörande. Ägarskapet har manifesterat sig i en professionell styrning som nära samspelat med projektledningen. Medlemmar i styrgruppen har personligen engagerat sig och aktivt deltagit i lokala träffar och tagit initiativ till påverkan uppåt. Det har funnits en viss finansiering för dessa insatser, vilket ofta saknas i stora program. Det finns en utvecklad samverkan mellan olika aktörer och organisationer – Swerea, Chalmers, olika högskolor, finansiärer, arbetsmarknadens parter. För att påverka ett system krävs att många och strategiskt viktiga aktörer är med från början och tillsammans driver frågor.
Programmet har även kännetecknats av ett utvecklingsinriktat lärande som har lett till förändringar under resans gång, bland annat när det gäller att involvera flera högskolor i Produktionslyftet 2. En annan viktig del är spridningen och påverkan när det gäller den nya satsningen inom offentlig sektor – det så kallade Verksamhetslyftet – som i hög grad har blivit inspirerad av organisation och arbetssätt inom Produktionslyftet. I det fallet kan vi tala om multiplikatoreffekter av ett program.
Naturligtvis räcket det inte att organisera ett projekt på rätt sätt, utan det måste angripa ett reellt problem – som i det här fallet att göra företag mer effektiva i en situation med tilltagande internationell konkurrens. En poäng med Lean är att utvecklingsarbetet bedrivs som en del av linjeorganisationen, inte som något ”vid sidan av”. Insatserna som ges måste också vara av hög kvalitet och fungera praktiskt. Även här har Produktionslyftet hittat väl fungerande former – med insiktsseminarier, högskoleutbildning, coacher, koordinatorer, nätverk med mera.
För den som är intresserad av att lära sig mer om Produktionslyftets upplägg kan ladda ner skriften ”Metoder & lärdomar” gratis från www.produktionslyftet.se.
Beskrivningen ovan ger en positiv bild, men allt är inte frid och fröjd. Ett program – även om det sker i olika omgångar – kräver något mer för att bli hållbart. Det måste finnas aktörer, system och finansiering som gör att utvecklingsarbetet kan fortsätta utan kontinuerlig projektfinansiering. Denna svåra, och närmast olösliga, fråga återstår att lösa.
