Så kan svensk industri ta tillbaka initiativet

Vi lever i en osäker tid för svensk industri och konkurrenskraft. Den snabba teknikutvecklingen med digitalisering och ai utmanar företagen, samtidigt som nya aktörer, inte minst från Kina, pressar kostnader och utvecklingstider på ett sätt som förändrar förutsättningarna i grunden.

Det enda vi egentligen vet är att vi måste bli mer produktiva. Svensk välfärd och svenska jobb är i hög grad beroende av att vi har en av världens mest effektiva industrier.

Grunden för industriell utveckling har alltid vilat på två faktorer: Människor och teknik. Sverige har en av världens mest välutbildade arbetskraft och den blir alltmer kvalificerad. I dag går ungefär hälften av alla unga vidare till universitetet, det är en dramatisk förändring jämfört med tidigare generationer.

Den andra grundpelaren är vår innovationskraft och nyfikenhet på teknik. Många av våra ledande industriföretag bygger vidare på uppfinningar som går över hundra år tillbaka. I den svenska modellen har vi också varit positiva till teknikutveckling, både från arbetsgivarsidan och från facket. Som LO-ordförande mötte jag industriarbetare runtom i landet som välkomnade förnyelse och utveckling:

Vi är inte rädda för de nya maskinerna. Vi är rädda för de gamla, de som sliter ut människor.

Men det räcker inte med kompetenta människor och avancerad teknik, det måste också fungera i ett system. Ett företag kan investera i robotar, i utbildning, i nya maskiner – men om inte produktionen hänger ihop, om det inte finns ett genomtänkt arbetssätt från ax till limpa, då uteblir de positiva effekterna.

Det är där Produktionslyftet kommer in. Med relativt små medel och med stöd från erfarna coacher kan företag få hjälp att förbättra sina arbetssätt i grunden. Omkring 400 företag har gått igenom programmet och resultaten är tydliga. Ofta ökar produktiviteten betydligt – ibland med upp till 25 procent – med oförändrad personalstyrka och maskinpark. Problemet är alltså inte att resurser saknas, utan att de används på fel sätt.

Den stenhårda globala konkurrensen inom fordonsindustrin, en av Sveriges viktigaste industrigrenar, illustrerar utvecklingsbehovet. För att vara konkurrenskraftiga måste företagen sänka sina kostnader med 20–30 procent fram till år 2030. Och det räcker inte att storföretagen klarar av det. Bakom varje lastbil, varje bil och varje avancerad produkt finns hundratals underleverantörer. Små och medelstora företag som tillsammans bär upp värdekedjan. Om inte hela kedjan hänger med i utvecklingen spelar det ingen roll hur stark en enskild aktör är.

Historiskt sett har stora företag pressat sina leverantörer med krav på lägre priser, vilket har lett till att produktionen har flyttats till andra länder. Nu blåser vinden åt andra hållet och företagen vill ta hem sin tillverkning för att säkerställa kvalitet, leveranssäkerhet och för att skydda sig mot geopolitiska risker. Det öppnar möjligheter för svensk industri, men bara om företagen är tillräckligt konkurrenskraftiga.

Det avgörande är att få helheten att fungera – teknik, människor och arbetssätt. När de tre delarna hänger ihop kan svensk industri inte bara klara konkurrensen, utan ta en ledarroll på den globala marknaden. Även i en mer osäker tid.

Karl-Petter Thorwaldsson
Ordförande i Produktionslyftet, tidigare näringsminister och LO-ordförande