För 20 år sedan tog vi inom dåvarande Metall fram en rapport där vi påtalade vikten av att det finns produktion i Sverige. Det var något väldigt centralt för våra medlemmar och det kom ungefär samtidigt som vi skrev industriavtalet på fackens initiativ. Vi insåg att vi gemensamt kan göra mer och att vi oavsett regering kan åstadkomma väldigt mycket om parterna är överens. Rapporten tog avstamp i forskning och utveckling liksom de större företagens förutsättningar med tanke på bland annat utbildning och energipolitik.
Jag och Carl Bennet följde sedan upp med en rapport 2002, som kom att kallas Bennet-Johnsson-rapporten, om en framtid för svensk industri. Det var ännu ett steg i att påtala vikten av svensk produktion och samarbete, inte minst för små och medelstora företag (SMF) och att få dem att växa. Vi tog även upp samspelet mellan företag och samhälle och det är väl här någonstans vi idag hittar Produktionslyftet; det knyter an till både forskning, utveckling och utbildning, men även till samarbetsfrågor.
Själva grunden för Produktionslyftet kom av IVA-rapporten Produktion för konkurrenskraft. I samband med den tog Anders Narvinger på Teknikföretagen och vi från Metall tillsammans med Vinnova, där Per Eriksson var väldigt drivande, till greppet att lansera Produktionslyftet. Vi fick även med oss KK-stiftelsen och Tillväxtverket (dåvarande Nutek) och vi har sedan starten 2007 haft en otrolig utveckling: 240 företag har caochats, över 2000 personer har utbildats i Lean och vi har haft fler än 20000 deltagare vid olika arrangemang där vi diskuterat och informerat om Produktionslyftet. Dessutom ser vi ett alltmer ökande intresse för produktion.
Produktionslyftet arbetar idag även med stora företag som betalar fullt pris, vilket visar vilket gott renommé programmet har. För att attrahera SMF behövs dock ytterligare incitament för att de ska engagera sig i verksamheten, det behövs smörjpengar. En subventionerad kostnad kan vara vad som krävs för att få dem ombord. Min förhoppning är att samhällets institutioner, som alla ställt sig bakom satsningen och ofta tar upp Produktionslyftet som ett referensobjekt på vad som kan åstadkommas med samhällsinsatser tillsammans med näringslivet, är att de ger oss ett fortsatt stöd även kring detta.
Nyligen var jag inbjuden till ett frukostmöte med IF Metalls nya ordförande Marie Nilsson och Teknikföretagens VD Klas Wåhlberg enkom för att berätta om Produktionslyftet. Det var ett utmärkt tillfälle att berätta om vår resa och vikten av en fortsättning. Det var inspirerande att konstatera ett stort engagemang hos både ordförande och VD vad gäller frågan om fler och växande SMF. Våra stora företag rationaliserar och globaliserar med stor strategisk vikt för landet, men de växer inte. Det är SMF som utgör den industriella basen i Sverige och det är här som Produktionslyftet kan stötta dem i deras utveckling.
