Alla pratar om digitalisering, både att det är en fantastisk möjlighet men också ett formidabelt hot. En del tror att digitaliseringen kommer att ersätta oss människor med robotar så att vi blir arbetslösa, andra tror att det ger ännu fler jobb. Det enda alla är överens om är att det är en enormt stor förändring på gång och att chefer och ledare måste förbereda sina organisationer inför denna – snarare nu än senare.

Vad är då digitalisering? Och varför just nu? Vi har ju egentligen haft transistorer och datorer under väldigt många år. Som jag ser det beror kraften i digitaliseringen på att processorerna har blivit extremt kraftfulla, vi har datalagringsmöjligheter som växer helt enormt med stora datahallar och vi har fått fiber som tillåter att stora datamängder skickas snabbt i realtid – och snart har vi 5G för att skicka stora datamängder trådlöst. All denna utvecklingen har gått rasande snabbt de senaste åren och allt detta kommer dessutom till en mycket lägre kostnad än tidigare. Därav denna enorma hajp.

I min värld handlar dock inte digitalisering om att scanna pappersdokument och lägga dem på ett minne. I så fall jobbar vi alla med digitalisering; vem kan inte sköta en kopiator? Vi har alla mobiler som vi ringer med och surfar på och alla har uppkopplade datorer, men i industrin handlar det om något helt annat. Vi kan dela in det i två bitar: Dels det enkla och det vi ofta börjar tala om, vi kan kalla det för företagets yttre digitalisering där det kan handla om att köpa och sälja över nätet, ta betalt av sina kunder på motsvarande sätt och skicka dokument via block chain så att de kan hoppa över banker, försäkringsbolag med fler.

För industrin är dock den andra biten den svårare, den inre digitaliseringen. Idag slänger företagen 99 procent av all sin information rätt ut i tomma intet. Det vet ju alla att den som har information om var fienden finns vinner, inte den som har störst kanoner eller flest slagskepp. Så var börjar man? Jo, med att samla ihop sin data, maskindata som affärsdata. Då räcker dock inte företagens gamla servrar till utan allt måste samlas i någon form av moln i ett format som gör att all data är standardiserad och krypterad, ungefär som Lego – alla klossar passar ihop på något sätt, ett standardiserade gränssnitt helt enkelt.

Sedan kan företaget med olika appar bygga ihop det de vill av detta ”Lego” till faktabaserad information till nytta för företaget, dess planerare och och operatörer – och plötsligt har de gått från illusionsbaserade beslut till faktabaserade beslut. Här är det en otrolig fördel om företaget medverkat i Produktionslyftet så att de kommit överens om vilka mandat operatörer och andra har för att kunna dra verklig nytta av all den fakta de får tillgång till, allt för att de ska kunna göra det bästa med den i realtid. Det största hindret för digitalisering är därför hur människor arbetar tillsammans liksom företagets organisation och beteende.

Partner

Intressenter och finansiärer