Vet vi eller tror vi?

När man är ledig zoomar man gärna ut. Det vi håller på med i Produktionslyftet, har det bäring på det som sker i vår omvärld i stort? Jag menar att det finns åtskilliga reflektioner man kan göra. En sådan handlar om vårt förhållande till fakta.

Vi människor har ibland besvärande svårt att ta till oss fakta. Vi ser gärna världen omkring oss som vi antingen tror att den ser ut eller vill att den ska se ut. Det gör att vi ofta förvränger fakta, blundar för fakta eller ser fakta som inte finns. Vi måste alltså vara vaksamma på oss själva, träna oss till ett (själv)kritiskt förhållningssätt. Vi behöver ständigt ställa oss frågor som: Vet vi detta eller tror vi? Om vi vet, hur vet vi? Vilka evidens finns för vår förmodade säkerhet? Om vi tror, hur kan vi finna fakta som bekräftar (eller avfärdar) det vi tror? Eller hur kan vi testa vår hypotes, alltså göra experiment? Vilka alternativa hypoteser finns det?

Man skulle kunna tro att den enorma informationsmängd vi i dag har tillgång till, ett klick bort, skulle göra det lätt för oss att hitta kunskap och fakta. Det tycks dock vara precis tvärtom: Det finns minst lika mycket tro och tyckande därute i cyberrymden som vetande och fakta, och det är allt annat än lätt för oss att skilja dessa åt. För att inte nämna ren desinformation. Dessutom tenderar vi, på egen hand eller genom sökmotorer och sociala medier, att låsa in oss i ”filterbubblor” som förstärker våra fördomar och vanföreställningar. Därför blir det allt viktigare för oss att träna vårt kritiska förhållningssätt. Jag vill tro att vi efterhand mognar och lär oss hantera Internet på ett välbalanserat sätt – men än är vi absolut inte där.

När man vill utveckla sin organisation, driva förnyelse- och förbättringsarbete eller innovera är det avgörande för framgång att så långt som möjligt basera beslut på fakta. Samtidigt måste man vara medveten om att det är väldigt mycket vi inte vet med säkerhet, och ofta måste vi ändå göra något. Det viktiga är då att vi vet att vi inte vet, att vi söker fakta för att veta mer och att vi är beredda till omprövning när vi vet bättre. Här är Produktionslyftets tillvägagångssätt mycket starkt: Börja i liten skala, i en pilot, och gör experiment för att lära så att ni förstår på djupet innan ni tvingar in något i hela organisationen.

Och så min utzoomning som jag vill illustrera med de två kanske mest oroväckande företeelserna i vår omvärld: Den tilltagande populismen och klimatkrisen.

Populism innebär att erbjuda enkla lösningar på komplexa problem: Allt är invandringens fel, eller kanske till och med invandrarnas eller muslimernas fel. Eller det är den politiska elitens fel. Eller de höga skatternas. Eller varför inte kapitalets. Populism innebär också anspråk att tala för ”folket” mot experter, forskare, beslutsfattare och politiker. Här noterar man en betydande faktaresistens och anspråk på sanning med mycket bräcklig grund. Nog skulle man väldigt ofta önska klargörande kring de kritiska frågorna ovan? Och nog vore det bra med lite mer pilotverksamhet och experiment innan olika reformer sjösätts?

Klimatkrisen illustrerar faktaresistens på ett annat sätt. Få naturfenomen är så noggrant beforskade av så många, och FNs klimatpanel IPCC har dokumenterat vår samlade kunskap enormt noggrant, med tydlig beskrivning av valören hos olika fakta i målet. Det finns ingen tvekan om att det är oerhört bråttom att ändra kursen om vi inte ska drabbas av dramatiska försämringar av livsbetingelserna. Ändå förmår samhället inte agera på långa vägar tillräckligt och de samlade utsläppen fortsätter att öka år från år. Vi väljer att inte ta till oss de fakta som ligger framför oss, för att de är obekväma och inte stämmer med hur vi skulle vilja att det var. I stället frodas ”alternativa fakta” och rena konspirationsteorier. Åter skulle man vilja att frågan ”Vad grundar du det på?” ställdes lite oftare, och att vi verkligen använder fakta i beslutsfattandet.

För mig finns det alltså tekniker och lärande från Produktionslyftet som förtjänar tillämpning i mycket större skala än vi oftast tänker. Därför är det än mer angeläget att ständigt odla våra tankesätt, utveckla våra arbetssätt och träna oss själva, också med förhoppningen att inspirera andra.

Partner

Intressenter och finansiärer