Ni kanske läste om mannen I USA som smetade in citron i ansiktet för att sedan råna ett par banker. Han visste att citron kunde användas som osynligt bläck och var övertygad om att övervakningskamerorna inte skulle kunna se hans ansikte. Det här har kommit att kallas Dunning/Kruger-effekten efter två psykologer som studerat detta fenomen.

Det handlar om människor som är så övertygade om något att de saknar förmåga att ta in lärande. Eftersom de saknar förmåga till detta så kan de heller inte utvecklas. Dessa väldigt övertygade människor är således dubbelt inkompetenta. Detta i kontrast till de som är lite mer tveksamma och resonerande som söker lärande och utveckling, vilket gör att de över tid blir mer kompetenta.

Många ledare tillhör de dubbelt inkompetenta och utmaningen är att få dessa att lugna ner sig lite. Det är en stor utmaning i mitt arbete att inom Produktionslyftet övertyga människor om något de inte känner till (The Learning Paradox – människor efterfrågar inte det de inte känner till) och i arbetet med den kategorin är det dubbelt så svårt.

Jag läste i veckan att vi ska satsa flera hundra miljarder på snabbtåg samtidigt som vi ska lägga ner kärnkraften. Utan att vara för eller emot vare sig tåg eller kärnkraft så kan vi konstatera att 90 procent av tågen går på el och att 40 procent av elen kommer från kärnkraften.

I min Lean-värld är dessutom transporter ett slöseri. I Produktionslyftet spelar vi legospel där vi simulerar effektiv produktion. Många tror att det räcker med eh halvdag men det krävs en heldagsinsats. Hur duktiga företagens VD eller produktionstekniker än är så vill de alltid lösa effektivitetsproblemen med mer av allt. Efter en heldagsövning inser de (som inte är dubbelt inkompetenta) att mer av allt gör allting sämre.

Vad det handlar om är att ta bort, förenkla, hushålla med resurser. Vad gör staten då? Jo, de vill att vi ska åka mer tåg och investera flera hundra miljarder. Frågan som istället borde ställas är varför måste vi åka så mycket? All pendling, alla containertransporter? Varför?

I samband med Global Warming, där vi verkligen måste förändra vårt beteende, så gäller det att fråga sig var bromsklossarna sitter. Är våra beslutsfattare så övertygade om att de sitter på den enda lösningen att de inte kan ta in lärande? Kanske skulle vi behöva spela legospel med både regering, riksdag och alla politiker i hela Europa …

Partner

Intressenter och finansiärer