Mina tankar just nu kring Lean är nog kopplade till samma ämne som de senaste loggarna också berört, hållbarhet. Svensk tillverkningsindustri och byggsektorn, där jag är verksam, befinner sig mitt i en stor transformation och förändrningsresa, mot fossilfrihet och klimatneutralitet. För att driva denna förändring så effektivt som möjligt, så behövs en strukturerad process. I detta fall är också tiden en viktig faktor, vi behöver uppnå förändring så snabbt som möjligt. Det får helt enkelt inte ta så lång tid.
Min övertygelse är att de bolag som genom Lean redan skapar en förändringsbenägenhet i sin organisation har en enorm fördel framöver i transformationen mot klimatneutralitet. Vi har inget val utan behöver tänka om, tänka nytt och omfamna förändring och utveckling. Finns den viljan och insikten redan i organisationen så är grunden redan lagd. Målet i detta fall är supertydligt, våra verksamheter och företag behöver bli klimatneutrala senast 2045 – helst mycket snabbare än så – och kring det är det väl ingen som tvivlar längre.
Den stora frågan är dock HUR detta ska uppnås och svaret på det kommer att vara olika för varje företag och organisation. Dock finns det många gemensamma beröringspunkter inom branscherna varför branchorganisationerna har en viktig roll i att stötta, men även driva på, utvecklingen i sin bransch. Denna fråga är så stor och vi kommer inte lyckas om vi inte samarbetar genom hela kedjan, från tillverkning till kund, och det är precis det Lean handlar om i grund och botten. Skapa en effektivare och mer välsmord kedja utan slöserier och gå till grunden med de problem och störningar som uppkommer.
I frågan kring hållbarhet kan man se alla utsläpp som en störning som ska elimineras och lösningen finns kanske inte alltid där man först tror. Därför blir samarbete över gränserna viktigare än någonsin. Verkligheten för de flesta småföretagare är dessutom att skapa underverk med mycket begränsade resurser, att uppfinna hjulet på nytt är därför inget alternativ. Jag tycker mig redan se att många branschorganisationer i Sverige kommit samman och skapat färdplaner och utbildningsforum för sina medlemmar. Inte minst i min egen bransch där Svensk Planglasförening och Glasbranschföreningen samarbetat med ett gemensamt mål att skapa en konkret aktivitetsplan för alla som är verksamma inom glasbranschen.
Utmaningen här ligger just i att lyckas bli konkreta, och det snabbt. Vackra ord har ingen effekt på klimatet, utan det är action som gäller. Kan föreningarna hjälpa de mindre företagen och peka ut riktningen på vilka områden som ger mest effekt för just sin bransch, så kan vi ganska snabbt se effekt. Sannolikt gäller även här 80/20-regeln, det vill säga de första 80 procenten av klimatpåverkan går ofta att åtgärda utan några omfattande analyser, man kommer faktiskt rätt långt på sunt förnuft. Det är de sista 20 som är riktigt kluriga och kräver annan typ av expertis och analys. Men om alla företagare kastar sig över de första 80 procenten av sina utsläpp så är vi verkligen igång!
