Nu har vi kört ett antal stafetter med Produktionslyftet och fyller i år faktiskt tio år. Tittar vi tillbaka på den här perioden så kan vi avläsa ett väldigt bra resultat. Vi är inte nöjda men kan samtidigt konstatera att det trots allt nog blev bättre än vad vi trodde och hoppades när vi startade.

Idag ska jag fira en annan jubilar, nämligen Industriavtalet. En avnämare av det är på sätt och vis Produktionslyftet, eftersom det var där som de första stegen togs till samverkan mellan IF Metall (då endast Metall) och Teknikföretagen. Vi värnar om en utveckling av en konkurrenskraftig industri som ger rätt förutsättningar för Sverige i en mycket tuff och globaliserad värld.

Den var också den konstellationen tillsammans med Vinnova, Tillväxtverket (då Nutek) och KK-stiftelsen som initierade Produktionslyftet som en del i utvecklingen av en konkurrenskraftig industri. Själv är jag uppvuxen med att man ska dela med sig, men för detta krävs det ett innehåll, något att fördela. Om vi jobbar rätt med bra ledarskap så kan vi skapa en kaka som räcker till allt; vård, skola och all vår välfärd, inklusive attraktiva industrilöner.

Det arbetet fortsätter nu när Produktionslyftet går in i nästa tioårsperiod. Egentligen är vi alla i Produktionslyftet bagare – med små och mindre företag (SMF) som specialitet – och vi bygger förutsättningar som gör att vi också i fortsättningen har en kaka att fördela. Vi har ett antal fantastiska stora företag och tung industri, men för att den ska fungera så krävs också SMF. Här gör Produktionslyftet en fantastiskt viktig insats och jag är mycket glad och stolt att jag har fått fortsatt förtroende att leda programmets styrelse i det arbetet. Vi är nämligen inte färdiga.