Högaktuellt just nu är förstås toppmötet i Davos, World Economic Forum. Ett inspel inför mötet från World Economic Forums håll är en rapport med jämförelser över beredskapen inför framtidens produktionsutmaningar mellan olika länder: Readiness for the Future of Production Report 2018. Hur kan produktionen utvecklas i olika delar av världen? Hur relaterar Sverige till omvärlden?
Jo, som det visar sig så ligger vi rätt bra till. Det är glädjande att hitta oss inom topp tio i de flesta kategorier, vi har den övergripande strukturen och drivkraften på plats. Även om det finns utmaningar så ser rapporten positivt på teknikutveckling, innovationsklimat och kompetensnivå i Sverige. Vi har förutsättningar för att svara mot nya utmaningar och duktiga på att implementera innovationer.
Däremot ligger vi lite risigare till när det gäller det internationella deltagandet kring handel och utbyte, både vad gäller produkter, teknologi och investeringar. Även om grundförutsättningarna är goda så finns här en del att göra. Hur knyter detta an till de statliga initiativen och regeringens agerande? Produktionslyftets ordförande Göran Johnsson gjorde ett inlägg om detta och jag kan bara hålla med. Intresset från regeringen generellt och minister Damberg specifikt är väldigt positivt och den nya handlingsplanen som kom före jul har flera inslag kopplade till produktion. Givetvis handlar det mycket om digitalisering men även förenklade regler för små och medelstora företag och robotisering.
Räcker det ur ett globalt perspektiv? Utnyttjas befintliga initiativ på ett optimalt sätt? Här finns det en risk att satsningar på nya initiativ gör att vi tappar bort kärnan för svensk produktion, det vill säga det som Produktionslyftet representerar. Jag håller med om det som min styrelsekollega Malin Larsson skrev, nämligen det att Produktionslyftets roll är central. Den nya planen borde säkerställa att kärnan i Produktionslyftet verkligen tas till vara på, eftersom den utgör en nödvändig bas för att möta i stort sett samtliga utmaningar.
Nya initiativ kan dra nytta av detta, utväxlingen blir så mycket större om de bygger vidare på en befintlig och stabil grund. Den strategiska förändringsförmågan, en nyckelingrediens i Produktionslyftets metodik, har aldrig varit viktigare och programmets roll och potential framåt har nog aldrig varit större. Det är en viktig signal till oss, men som Malin skriver är det ännu viktigare att det förstås – och utnyttjas – av andra aktörer och initiativ som dyker upp. Det kan innebära att vi inom Produktionslyftet måste bredda våra kompetensområden, men vi har ett unikt nätverk och dito kompetensbas som står till samhällets förfogande. Att inte använda det vore ett verkligt slöseri.
