Mitt arbete med metodutvecklingen inom Produktionslyftet aktualiseras av hela den situation vi befinner oss i. Den bidrar naturligtvis till en rad utmaningar men också till att vi får en skjuts i utvecklingen av vår pedagogik och flexibilitet i mötet med företagen, vilket är positivt. Tankar som vi haft sedan tidigare får nu ordentligt fokus där vi intensifierar arbetet med metodutvecklingen för att möta utmaningen med att arbeta på distans, ett utvecklingsarbete som till stor del kan utföras tack vare Produktion2030s stöd för detta inom Produktionslyftet.

Det krävs nya angreppssätt för distansarbetet med företagen och av förklarliga skäl har takten i utvecklingsarbetet ökats. Det gäller både det faktum att vi måste lära oss mer om hur vi kan använda tekniken till vår fördel, men även en utveckling av själva coachrollen. Detta inte minst på grund av att vi i ännu högre grad måste coacha nyckelpersoner i företagen så att de kan agera coach på plats, vår förlängda arm i distanseringstider. Det har blivit en viktig och angelägen del av metodutvecklingsarbetet.

Kopplat till detta är arbetet med att ta fram ett nytt Startprogram med finansiering från Tillväxtverket. Tanken är att vi utgår från vårt etablerade upplägg med avstamp i företagens behov, utmaningar och förutsättningar, men där programmet utformas för att helt eller delvis kunna genomföras på distans om så krävs. I alla dessa utvecklingsarbeten har vi en viktig resurs i Produktionslyftets värdorganisation RISE, där det gäller att vi är lyhörda för att ta tillvara på de initiativ som sker inom RISE. Tillsammans stärker vi på så sätt vår förmåga med att arbeta med coachningsinsatser på distans.

En stor del av min arbetstid ägnas dessutom åt mitt doktorerande, där jag befinner mig i något av ett vägskäl. Utgångspunkten för min forskning är de erfarenheter jag samlat på mig under många års arbete med Produktionslyftet, där den röda tråden är att utveckla både goda arbetsförhållanden och effektiv produktion. Så här långt har mitt forskningsfokus legat på ledarens roll i det arbetet, men det finns många vägar att välja på för att komma vidare. Oavsett är tanken att det arbete jag gör inom min forskning kopplat till ledarkollektivet på sikt kommer att bidra till Produktionslyftets metodutveckling.

Avslutningsvis vill jag också nämna projektet ”Metodstöd för ledarskap och organisatoriskt lärande i produktionsteam” som finansieras av AFA Försäkring. I projektet formas ett metodstöd för ledare som kommer att prövas inom ramen för Produktionslyftet, för att sedan kunna inkluderas i metodiken. Det kommer väl till hands för vårt långsiktiga utvecklingsarbete och kommer precis som ovanstående att stärka metodiken – i utmanande tider gäller det att samla och dra nytta av alla tillgängliga möjligheter!

Med coachsamordning som ansvarsområde inom Produktionslyftet nationellt så handlar mycket just nu om Corona-hantering. Vi har för tillfället ett 30-tal företag igång och alla är naturligtvis mer eller mindre påverkade av detta. Nu gäller det att hjälpa coacherna att hantera situationen, att hitta balansen mellan att fortsätta arbetet med företagen och hänsynen till det tuffa läget.

Om det är möjligt är det mycket värdefullt att arbetet inte stannar av helt. Faktum är att vikten av coachernas arbete till och med kan ha ökat i den uppkomna situationen. Vi jobbar hårt för att de företag som har besöksrestriktioner ska få coachning och stöd på distans. Redan nu, efter bara 1-2 veckor, har vi flera exempel med både bra resultat och goda erfarenheter kring olika lösningar.

Vid sidan om uppdraget som coachsamordningen är jag också projektledare för Flaggskeppsfabriken Digital, en fortsättning på satsningen Flaggskeppsfabriken där vi samlar erfarenhet och kunskap från några av landets mest framgångsrika företag. Det handlar om att sprida lärdomar och goda exempel, där fokus i nuvarande projektet är kompetensutveckling med inriktning mot digitalisering.

Med dagens förändrade läge så har naturligtvis frågan om kompetensutveckling under eventuella korttidsförhållanden kommit upp och diskuterats livligt. Det är kanske inte något för alla, men för dem som det kan vara aktuellt för är det en möjlighet till förstärkt kompetensutveckling mitt i allt elände. I projektet känns det därför extra viktigt och värdefullt att kunna bolla idéer med både företagen och kompetensexperterna från de ingående parterna Industriarbetsgivarna, IF Metall, Teknikföretagen och RISE.

Som vi alla känner till har hela världen dragit i nödbromsen och alla har blivit väldigt rädda. Som Warren Buffett sa: När alla är giriga, var rädd – när alla är rädda, var girig … Vad jag menar är att nu, trots att alla är rädda, måste vi även se de möjligheter som finns. Världen finns kvar om ett halvår också. Den finns även kvar om ett år, men det är nu vi ska fundera över vad vi ska göra idag för att förbereda oss för den dag då det vänder.

Så har exempelvis Toyota alltid sett på omvärlden; utbilda och förbered dig vid nedgång för att ta en ”vertical take-off” vid nästa uppgång. Liknande synsätt visade underleverantören Hancocks vd vid förra finanskrisen, då en reporter frågade om de skulle fortsätta leverera till GM nu när det var stor osäkerhet kring betalningen. ”Ja, oss kan de lita på. Och imorgon, när det vänt för GM, så kommer vi att fortsätta leverera till GM.” Reportern blev helt perplex över hur han överbyggde GMs problem.

Det är lite så asiatisk företagskultur fungerar, det kanske till och med så att det kan genomsyra hela länder. Se bara på Sydkorea som, vad det tycks, är på väg att ta sig igenom Coronakrisen. Det finns en grund med samsyn och långsiktighet som vi emellanåt saknar i västvärlden. Det är som min idol Melvin, han som sålde majblommor för 77 000 kronor. När han fick frågan om hur han hade gjort svarade Melvin bara att han sålde varje dag … Det är så det är, om vi ligger på varje dag med de förutsättningar vi har så löser vi detta.

Det är så vi försöker tänka inom Produktionslyftet. Att krypa ner under täcket med ett mantra av ”det här går inte” hjälper ingen. Ju fler vi är som istället fokuserar på de möjligheter som faktiskt finns, ju starkare kommer vi att stå tillsammans. Det handlar inte om att tjäna pengar, det kommer som en följd av att vi gör rätt saker, utan det handlar om att göra något bra för kunder, medarbetare, ägare och omgivande samhälle. Träna, utbilda, utnyttja de möjligheter som finns så kommer vi ut ännu starkare i andra änden!

Igår genomfördes Produktionslyftets årliga coachdag på RISE i Mölndal, en mycket viktig aktivitet för att i samverkan utveckla våra arbetssätt och vår metodik för att på bästa sätt stötta företagen inom programmet. I samband med coachdagen kunde vi presentera en hel del nyheter som stärker både arbetssätt och metodik, bland annat sådant som hämtats från olika forskningsprojekt inom Produktion2030. Det är mycket inspirerande att på detta sätt kunna erbjuda de absolut senaste resultaten inom industriell forskning till en målgrupp som verkligen har möjlighet att ta till sig de möjligheter som erbjuds.

Exempel på nyheter är förstärkt material inom daglig styrning och visualisering, ekologisk hållbarhet liksom arbete för utveckling av ledarskap och strategier, hämtat från forskningsprojekt som SureBPMS, MEET och SMART PM med fler. Samtidigt pågår ett test kring nytt material för att vägleda företagen inom atomatisering/robotisering som bygger på input från flera av Produktion2030s projekt, bland andra DYNAMITE, AKTA och LoHiSwedProd. Vi ser en enorm potential i allt detta eftersom ständig utveckling är en av våra viktigaste principer inom Produktionslyftet. En resurs att ösa ur helt enkelt.

Det pågår också mycket annat spännande inom Produktionslyftet just nu. Förutom utvecklingsarbetet med avstamp i coachdagarna arbetar vi vidare med alla företag som är engagerade i programmet där det alltid är lika roligt att se de framsteg de gör. Roligt är också det fortsatt stora intresset för vårt 18-månaders Utvecklingsprogram med ett stadigt inflöde av företag. En avgörande del i arbetet är att få ihop helheten med motivering, coachning och utbildning, där det just nu pågår kurser i Göteborg och Jönköping och med planerade starter i Göteborg, Södertälje och Luleå. Det är ytterligare en resurs för företagen att ösa ur!

Med start den 3e februari genomfördes Smart industri-dagen 2020 samt workshoppar hos bland annat Tillväxtverket, dagar som till stor del handlade om avrapportering av de många initiativ som nu avslutas. Det är mycket gott som åstadkommits vilket inte minst Produktion2030, Produktionslyftet och IUC-nätverket kan bekräfta. Dagen omfattade också ett antal workshoppar med framtidsblickar, vilket kändes avgörande – samtidigt som vi ska vara stolta över det som kommit ut ur dessa satsningar så behövs initiativ som dessa mer än någonsin. Det får vi inte glömma. Vi har bara skrapat på ytan.

En av de viktigare aspekterna som jag vill lyfta inom Smart industri är alla de samarbeten som byggts upp. Robotlyftet, Digitaliseringslyftet och kopplingen till de strategiska innovationsprogrammen samt – förstås – Produktionslyftet skapar tillsammans den helhet som vår programdirektör Birgitta Öjmertz med all rätt ständigt återkommer till. Även här har vi fortfarande ett stort jobb framför oss för att tydliggöra och beskriva den röda tråden så att företagen på bästa sätt ska kunna dra nytta av det som erbjuds. Det är en utmaning men jag är samtidigt övertygad om att detta är den rätta vägen för att stötta svensk industri framåt.

Sammantaget var det både spännande och kreativa dagar som också visare att industrin fortsatt måste prioriteras. Även inom Produktionslyftet har vi haft kreativa dagar med vår regionledardag i fokus. Tillsammans med Produktionslyftets nationella ledning samlas alla åtta regioner i landet för att lägga en årsplan för att få störst nytta ur de resurser vi har att tillgå. Här vill jag passa på att hälsa vår nya regionledare PeO SjöbergIUC Dalarna välkommen som ny regionledare för Norra Mellansverige, där han tar över efter Marjo Särkimäki som dock kvarstår som coach. Varmt välkommen!

Beträffande vårt spännande samarbete med det strategiska innovationsprogrammet Produktion2030 så fick vi innan årsskiftet klart med finansieringen. Nu handlar det om att omsätta arbetet i praktiken och aktivt koppla det till hur vi samverkar på bästa sätt. Vid Produktion2030s programkontors årliga strategikonferens nyligen diskuterade vi mycket kring hur vi tillsammans kan stödja små och medelstora företag och hitta rätt arbetsmetoder för det.

Mycket handlar om att sprida och tillgängliggöra ny kunskap och teknik så att den snabbare kommer till nytta i företagen. Produktionslyftets metodik och arbetssätt är i detta sammanhang en viktig möjliggörare. Detta både för att företagen långsiktigt ska kunna skapa förändringsförmåga som i nästa steg gör att de bättre kan dra nytta av forskningsresultaten från Produktion2030s projekt, samtidigt som vi inom Produktionslyftet får möjlighet att stärka vår metodik utifrån forskningsresultaten.

Vi tittar också på hur vi kan arbeta med en gemensam kommunikation för att tydligare visa företagen den större helheten och den röda tråd som löper genom allt vårt arbete. Det är viktigt att synliggöra hur vi på ett ännu bättre sätt kan arbeta för vår gemensamma målsättning tillsammans.

I övrigt arbetar vi inom Produktionslyftet fortsatt med att förstärka våra arbetssätt för det kommande året generellt med det nya verksamhetsbidraget från Tillväxtverket. Det gäller att hitta en fungerande årsplan för det regionala arbetet som kopplar till det nationella så att vi samdrar på ett effektivt sätt, där det är viktigt att både regionledare och coacher samverkar internt på ett bra sätt.

Nu ser vi i närtid fram emot både vår regionledardag och vår gemensamma coachdag där vi ska bearbeta dessa frågor fram till konkreta aktiviteter. Sammantaget är det nu vi lägger grunden för årets arbete, vilket känns både positivt och roligt!

När IVF nu är en del av RISE – Research Institutes of Sweden – kan Produktionslyftet hitta nya synergier. En stor omorganisation är nu klar och börjar sätta sig. Omorganisationer innebär alltid en viss osäkerhet men samtidigt kommer många nya möjligheter, inte minst för Produktionslyftet i detta fall. Genom alla nya kollegor får vi kontakt med både nya branscher och teknikområden.

Vi vet att Produktionslyftet med sin metodik ökar förändringsvilja och förändringsförmåga inom många områden, vilket vi har dokumenterat i otaliga fall. Kan vi koppla vårt arbetssätt kring förbättrad förändringsförmåga till såväl ny forskning som innovation så leder det till ökade omställningsmöjligheter för svensk industri – och för hela samhället om vi tänker riktigt brett.

Det här är dock något vi precis börjat nosa på. I veckan besökte jag exempelvis ett kemilabb inom RISE där vi ser stora samverkansmöjligheter. RISE har en potential att leverera mycket större värden till sina kunder inom specifika områden om de tekniska landvinningarna kan passas in i ett strategiskt arbetssätt och en målmedveten förändringsresa enligt Produktionslyftets arbetssätt.

Inte minst handlar det om alla teknikskiften och skiften av affärsmodeller som nu sker till följd av digitaliseringens möjligheter. Likaså kräver klimatkrisen en snabb och dramatisk omställning där RISE driver ett mycket stort antal möjliggörande projekt och Produktionslyftet kan bidra med att resultat från dessa snabbt omsätts i förändrade arbetssätt i företag.

RISE som helhet har 2800 forskare och andra medarbetare. Inom organisationen finns ett mycket stort kunskapskapital som förtjänar ett ännu större genomslag. Tillsammans har vi en stor potential att både stärka svensk konkurrenskraft och möta våra samhällsutmaningar.

Ni kanske läste om mannen I USA som smetade in citron i ansiktet för att sedan råna ett par banker. Han visste att citron kunde användas som osynligt bläck och var övertygad om att övervakningskamerorna inte skulle kunna se hans ansikte. Det här har kommit att kallas Dunning/Kruger-effekten efter två psykologer som studerat detta fenomen.

Det handlar om människor som är så övertygade om något att de saknar förmåga att ta in lärande. Eftersom de saknar förmåga till detta så kan de heller inte utvecklas. Dessa väldigt övertygade människor är således dubbelt inkompetenta. Detta i kontrast till de som är lite mer tveksamma och resonerande som söker lärande och utveckling, vilket gör att de över tid blir mer kompetenta.

Många ledare tillhör de dubbelt inkompetenta och utmaningen är att få dessa att lugna ner sig lite. Det är en stor utmaning i mitt arbete att inom Produktionslyftet övertyga människor om något de inte känner till (The Learning Paradox – människor efterfrågar inte det de inte känner till) och i arbetet med den kategorin är det dubbelt så svårt.

Jag läste i veckan att vi ska satsa flera hundra miljarder på snabbtåg samtidigt som vi ska lägga ner kärnkraften. Utan att vara för eller emot vare sig tåg eller kärnkraft så kan vi konstatera att 90 procent av tågen går på el och att 40 procent av elen kommer från kärnkraften.

I min Lean-värld är dessutom transporter ett slöseri. I Produktionslyftet spelar vi legospel där vi simulerar effektiv produktion. Många tror att det räcker med en halvdag men det krävs en heldagsinsats. Hur duktiga företagens VD eller produktionstekniker än är så vill de alltid lösa effektivitetsproblemen med mer av allt. Efter en heldagsövning inser de (som inte är dubbelt inkompetenta) att mer av allt gör allting sämre.

Vad det handlar om är att ta bort, förenkla, hushålla med resurser. Vad gör staten då? Jo, de vill att vi ska åka mer tåg och investera flera hundra miljarder. Frågan som istället borde ställas är varför måste vi åka så mycket? All pendling, alla containertransporter? Varför?

I samband med Global Warming, där vi verkligen måste förändra vårt beteende, så gäller det att fråga sig var bromsklossarna sitter. Är våra beslutsfattare så övertygade om att de sitter på den enda lösningen att de inte kan ta in lärande? Kanske skulle vi behöva spela legospel med både regering, riksdag och alla politiker i hela Europa …

Det känns väldigt glädjande och givande att arbetet med vårt 18-månaders utvecklingsprogram löper på som planerat. Det är både bra för förbättringsarbetet i de enskilda företagen, liksom att det ger bra input tillbaka till Produktionslyftet för en ständig utveckling av programmet. Under hösten har vi dessutom startat upp arbetet i flera nya företag med en bra spridning mellan små och medelstora företag (SMF) och större företag.

I förra veckan fick vi också ett positivt besked från Tillväxtverket beträffande verksamhetsbidrag för 2020, vilket är ett första steg för att säkra programmets fortsatta drift och utveckling. Vi har också fått två andra projekt beviljade för att vidareutveckla Produktionslyftets coachningsmetodik: Ett projekt med inriktning mot strategisk kompetensförsörjniung (finansierat av Tillväxtverket) och ett med inriktning mot produktionsinnovation för en stärkt innovationskultur och ständiga förbättringar hos etablerade företag (finansierat av Vinnova).

Det känns avgörande att vi kontinuerligt driver vårt metodutvecklingsarbete för att ständigt kunna möta företagens utmaningar på rätt nivå. Under året har vi även fått möjlighet att integrera innehåll och resultat från ett antal av Produktion2030s projekt, bland annat gällande smart underhåll och automation. Vi har även fått stöd för att ta nästa steg gällande daglig styrning och mätetal. Överlag ser vi under kommande år fram emot ett närmare samarbete med Produktion2030.

När jag är ute och far så är det inte ovanligt att jag stöter på tidigare Produktionslyftsföretag. Det sker ganska ofta och över åren så blir de naturligtvis allt fler också i den här delen av landet. Det är alltid lika inspirerande, både för mig men också för de företag som inte har varit i kontakt med Produktionslyftet. Jag märker ett tydligt intresse från våra småländska företag; det droppar in lite ansökningar via hemsidan medan andra ringer och frågar om och hur de kan ta sig vidare.

I oktober genomfördes näringslivsgalan – Kanngalan – i Ljungby för åttonde gången, en prisfest för företag och personer inom näringslivet som utmärkt sig under året. Bakom priserna står bland andra kommunen, näringslivsorganisationer, Företagarna, Swedbank med fler; det är säkert ett tiotal priser som delas ut. I år var det extra roligt eftersom ett Produktionslyftsföretag var en av pristagarna, Dörr & Portbolaget, där vi utgör en liten del av anledningen till att de fick priset. Förhoppningsvis driver detta på den positiva spiralen med intresset från företagen. Här kan du läsa mer om Dörr & Portbolaget.

Det är verkligen roligt att arbeta med Produktionslyftet och alla dessa fantastiska företag, att få vara med om förändringen hos företagen, att se hur både människor och verksamheter växer. Det är dessutom inte bara roligt, det är också värdefullt och mycket uppskattat hos företagen. Vi fortsätter att rekrytera intresserade företag och i samband med det vill jag lyfta det faktum att vi nu också har en Lean-coach i sydöstra delen av Småland, något vi tidigare saknat. Kontakta gärna min coach-kollega Sylvia Kiellarsson om du har några funderingar kring Produktionslyftets verksamhet i regionen!

Partner

Intressenter och finansiärer